- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
453

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN.

453

"Ah, det ar bara åtta dar sedan han reste med
några herrar, men jag tror att det var för affärer
också," sade mamsell Emelie ursäktande.
I detsamma stannade en vagn på gården och en
lång, ännu vacker karl mellan femtio och sextio ar
hoppade ur. Hans hustru, som stod på trappan, gjorde
en rörelse för att omfamna honom, men han nickade
endast helt flygtigt åt henne och dottern, gick hastigt
förbi dem, utan att säga ett ord och skyndade uppför
trappan till sina rum.
"Jag tyckte han har åldrats sedan i fjol," sade
kammarrådinnan, som tittat ut.
"Ah nej, men han såg i dag mera sträng och
dyster ut an vanligt."
"Jag vill minnas att han ständigt var vid dåligt
lynne, då han återkom," sade tanten, petande med
nålen för att upptaga en förlupen maska.
Emelie suckade endast och vände sig om för att
se ut. I detsamma inkom fru Breitz, vexlade en blick
med Emelie i förbigående och satte sig sedan bredvid
sin syster.
"Jag hoppas svåger mådde val?" sade kammar-
rådinnan utan att se upp.
"Jag hoppas detsamma," svarade fru Breitz icke
utan bitterhet i tonen; "vi vexlade intet ord med
hvarandra. Fordom kunde jag åtminstone behålla
skenet af lycka, men nu..."
"Vet du, min bästa Sophie, att jag skulle vilja
gifva dig ett rad," sade kammarrådinnan och lade
virkningen ifrån sig med en viss högtidlighet, "och
det vore att du alldeles kastade bort den vana du har
- ty jag ar öfvertygad att det endast ar en vana -
att visa din man en tillgifvenhet, som han hvarken
förtjenar eller vill ha. Om du ignorerade honom lika
mycket som han dig, sa skulle verlden icke märka er
ställning till hvarandra. Nu deremot, har man stän-
digt tillfälle, att iakttaga hans tillbakavisande kall-
sinnighet och din smärtsamma förödmjukelse."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free