- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
489

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 489

min återtjenst," sade Thorson, hvars ansigte återtagit
sitt vanliga uttryck af elakhet och lömskhet, i det
han skrattade hånfullt och reste sig upp.

"Nå nå, det der ar då väl omöjligt. Hur skulle
jag få reda på edra gömmegods," tillade hon likgiltigt.

"Hvar tänker ni bli öfver natten?"

"Jag får husrum i en stuga här straxt bredvid
hos en gumma, som binder qvastar och som jag råkade
framme vid värdshuset. Och ni?"

"Jag går fram till brunn. Jag gör ett försök att
säga honom sanningen; efter han vet allt, sa måtte
han väl tro mig, och om han icke gör det, sa sätter
han ändå icke sin hotelse i yerket; han vet att jag
fruktar lika mycket att mista hans beskydd, ty i sam-
ma stund jag icke mera ar i hans tjenst, sa ar jag
fågelfri."

"Vi råkas kanske då vid brunn."

"Kanhända, men vi känna icke hvarandra; jag
anses der för utlänning, liksom min herre."

"God natt med er då!"

Thorson nickade blott, och fortsatte sedan vägen
framåt Medevi, under det qvinnan, som några minuter
stått stilla, liksom villrådig, slutligen tog af en liten
gångstig inåt skogen, under det hon mumlade tyst för
sig sjelf:

"Det ar kanske inte rådligt, att gå till den der
trollkarlen; han torde icke ge mig någonting. Jag
kunde komma i trassel. Nej, då ar det långt bättre
att sälja det till gamla Aron, han ar just den’’som
förstår sig på sådana der saker. Beslagen äro säkert
af silfver och kanten omkring af guld. Jag vill bli
fördömd, om inte skrinet, sa tomt det ar, ändå ger
mig mera vinst an hela skräpet i lådan."

"Jag begriper icke, Agatha, hvarför du ständigt
antar en min, som om du fått en tesked recinolja i
mun hvar gång unga Lennitz talar dig till!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free