Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKUIN.
509
"Ja, tyvärr, vi göra den obehagliga erfarenheten
dagligen," sade kammarrådinnan skrattande.
"Men emellertid har ni utan tvifvel hört talas
om personer som, trotsande åren, varit unga ännu vid
en ålder, då andra äro gamla och skröpliga. Ninon
de l’Enclos till exempel, och många andra."
"Fabulösa personligheter, på hvilkas långvariga
ungdom jag alls icke tror!"
"Och deruti gör ni orätt. Men sa ar det van-
ligtvis, menniskorna tro icke annat an hvad de se"
sade professorn allvarsamt, och böjande sig fram emot
de båda fruntimmerna, hviskade han sakta:
"Hvad ålder vill ni då tillägga mig’?"
De båda damerna bleknade och kände en kall
rysning genomila sig, ty det skrynkliga, förtorkade,
gulbruna, mumielika ansigte, som grinade framför dem,
liknade med sin breda tandlösa mun, sina förslappade
käkar, hängande tunga och djupt ur sina hålor fram-
lysande ögon den mest vedervärdiga hexas.
Konrad hade lika väl som de båda fruarna sett
denna sällsamma och blixtsnabba förvandling, men då
professorn genast reste sig upp till sin förra längd,
och leende med största artighet räckte öfverstinnan
sin näsduk, hvilken hon i förskräckelsen tappat och
som han endast tycktes hafva lutat sig ned för att
upptaga, skulle han tagit alltsammans för ett misstag,
en villa af hans egen upprörda fantasi, om han icke
sett sin egen blekhet och rörelse återspeglad i de stac-
kars fruntimmernas häpna fysionomier.
Aldrig i sin lefnad hade den verldserfarna kam-
marrådinnan till den grad tappat koncepterna som i
detta ögonblick, och hon blef professorn skyldig svaret
på hans fråga, ehuru han med den mest oskyldiga och
artiga min i verlden tycktes några ögonblick vänta
derpå, innan han med en bugning aflägsnade sig.
"Hvad var detta, lefva vi uti spökeriernas dagar
eller yrar jag?" sade tant Beate Marie, rysande och
svepande schalen omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
