Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOBS SKRIK. 517
ned på en bänk vid sidan af allén, der de stannat,
gjorde han ett tecken åt professorn att taga plats
bredvid.
"Det var ingen lätt sak att kunna hejda honom
i sin ifver, men hastigt fick jag en idé; det föll mig
in, att jag förut sett den vildsinte krabaten och kunde
ega något välde öfver honom," sade Testa skrattande,
och satte sig ned.
"Det ar sannt, ni gjorde några tecken framför
hans svarta näsa. De syntes mig då obegripliga, och
jag ansåg som trolldom den hastiga förlamning de
verkade. Ni hviskade några ord i hans öra och nästa
minut lyftade jätten mig, trots mitt motstånd, upp
ifrån golfvet, och bärande mig genom trängseln, skjutsade
han in mig i ett rum bredvid, och slog dörren igen
efter mig. Jag befann mig här alldeles ensam, helt
förvånad öfver denna upplösning, och lyssnade en stund
till sorlet utanför, bullret af vaktens ankomst och
larmets slutliga aftagande."
"Och troligen ämnade ni söka er en annan ut-
gång, då polichinellen kom in till er, och ni slösade
flera tacksägelser på honom an han i sjelfva verket
var värd."
\
"Vi superade sedan tillsammans. Aldrig har jag
gjort en mera intressant bekantskap. Han var på en
gång verldsman och filosof, djupsinnig och bizarr; han
nedsjönk omedelbarligen ifrån det mest svärmiska och
dystra räsonnement till den mest lumpna och krassa
gyckelmakares ideer och intressen; och lika rörlig,
mångfaldig och vidunderlig, som hans själ tycktes vara,
var äfven hans ansigte; an syntes han mig gammal,
an ung, an utvisade hans drag den mest fräcka och
kalla elakhet, den mest vedervärdiga list, an strålade
de af genialisk liflighet och trovärdig bonhommie och
i dessa ögonblick föreföll det mig omöjligt att han var
densamme, hvars lumpna konster qvällen förut lockat
af mig mina pengar, och likväl igenkände jag honom
fullkomligt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
