Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN.
519
sluta det i detta ögonblick, om jag endast visste att
det steg jag derigenom tager förer mig framåt och icke
tillbaka"
"Framåt, tillbaka ? Hvad menar ni väl med dessa
ord? Hvar lägger ni slutet eller början af en cirkel?
En oändlig cirkel ar kosmos. Himlens och jordens
grundritning ar en cirkel; i eviga cirklar kretsar det
organiska lifvet, fast dessa cirklar för vår ståndpunkt
ömsom äro för små, ömsom för stora att kunna fattas.
Er egen tillvaro, sa väl materiens dagliga förbränning
och förnyelse, som andens lif, vi se icke deraf mer
an cirkelns ena hälft, ty födelsen och döden draga ett
tvärstreck deröfver, dess mystiska början höljes i natt
och "grafven har ingen tunga". - Just derför vill jag
icke påskynda den hemlighetsfulla katastrof, som skall
fästa en annan form omkring min varelse, hvars vigt
kanhända skall synas mig oändligen förminskad i samma
mån som förändringen icke motsvarar vår uppskrämda
inbillning."
"Ni har kanske rätt. Denna tanke har äfven
föresväfvat mig. Det finns inga verkliga luckor i ska-
pelsen, det ar endast vår okunnighet som finner sådana,
och sjelfva de tomrum, "de öde trakter" af rymden,-
hvarom Herschel talar, skola utan tvifvel en dag för
våra skärpta synredskap synas lika stjernstrålande som
det öfriga himlahvalfvet. Det ar derföre som dödens
process, denna fruktade ombildning af materien kan-
hända, som ni antydde, icke ar sa utomordentlig. Yi
tänka oss detta steg sa stort, derför att vi icke hafva
något ljus att upplysa den flack, der vår lyftade fot
skall finna fäste. Liksom den blinde, hvilken med
klappande hjerta hoppar öfver ett inbilladt dike och
stannar på samma dammiga väg, der han stod, endast
ett par alnar längre fram."
"Vet ni hvad som förskräcker mig ?" sade italie-
naren, efter några minuters uppehåll, i samma ton af
lättsinnigt skämt, hvilket gjorde det omöjligt att veta,
om någon grad af allvar, eller verklig mening låg
under hans afbrutna och nyckfulla hugskott "Jo, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
