- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
531

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 531
"Hvarken det ena eller det andra, men du lem-
nar mig ju icke tillfälle att svara.*’
".Nå, sa säg nu, har du sett henne, har hon gifvit
dig den?"
"Du ar verkligen enfaldig! Hon åkte förbi för
tio minuter sedan och tappade den der borta på vägen,
antingen hon eller öfversten som satt bredvid, jag vet
icke hvilken af dem den tillhörde."
I detsamma kom bullret af hästtramp och vagns-
hjul de båda unga männen att vända sig om.
"Se der ha vi nu hela sällskapet! Yursten ar
fullpackad af gamla fruar och gubbar också, och der
ha vi ungdomen. Fan sa förargligt att jag icke kunde
få en häst. Ah, se der ar din vackra kusin - rasande
söt flicka - hon vore den vackraste här, om icke
den gudomliga grefvinnan funnes."
Konrad hörde icke på sin väns prat, han stod
med sin stora bukett i handen skyldrande vid vägkan-
ten, insvept i dammet ifrån alla dessa bondhästar af
alla färger och former, som galopperade, trafvade,
skumpade och lunkade förbi honom med sina skrat-
tande eller radda ryttarinnor.
Vid åsynen af Agatha glömde Konrad både biljett,
bukett och grefvinna, och skyndande fram till henne,
fattade han betslet af den lilla feta, ljusröda häst hon
röd, för att kunna hålla sig bredvid henne några
ögonblick.
Den unga flickans glada och leende min försvann
emellertid helt och hållet vid hans närmande; den
olyckliga buketten hade hon troligen lika väl som
magistern igenkänt, ty hon vexlade hastigt färg och
vände sig åt andra sidan, för att dölja sin rörelse.
"Agatha, lq,t mig saga dig några ord! Jag har
icke fått tala med dig på sa länge," sade Konrad hastigt
i bedjande ton, men hon gaf endast hästen ett slag
af ridspöet utan att svara. Konrad måste släppa tyg-
larne och såg med harm den lilla brukspatronen, som
red bakom, guppa fram till henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free