- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
535

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 535
tr esserad af den berättelse han hört an magistern
kunde ana.
"Min själ, ar det icke sannt; men lofva mig vid
din heder att icke namna ett ord om hvad jag sagt;
det vore f-n sa försmädligt att råka i något slags kol-
lision med folk."
"Du kan lita på min tystnad; men såg du att
detta fruntimmer var långt?"
"Ja långt, och gick mycket rak."
"Häda hon en brun kappa af siden?"
"Ja, jag tror val, men det kan jag icke svära på.
Kanske du vet hvem det var?"
"Nej, åh nej," sade Konrad likgiltigt, men tyst
för sig sjelf mumlade han: "Det ar icke något tvifvel.
Det var tant Beate Marie. Den fördömda gumman
vill para ihop Agatha med den gamla rumlaren Len-
ni tz, jag har alltför väl märkt det; men att Agatha
skulle älska honom, nej, det ar omöjligt."
Men icke desto mindre sjöd Konrads blod af harm
och fruktan, och han snarare sprang an gick öfver
stenar och tufvor i sin omedvetna häftighet.
"Durer! For f-n vänta då! Spring icke sa för-
bannadt fort! Yi bli ju alldeles genomvåta af svett,"
ropade magistern, som blifvit långt efter och halkade
på rötter och stenar under bemödandet att upphinna
sin vän.
"Jag ser en stuga der till venster. Låt oss gå
in for att få lite vatten; jag dör af törst," fortfor ma-
gistern efter några ögonblick åt Konrad, som ännu var
ett godt stycke framför honom.
Som Konrad verkligen var i lika stort behof af
förfriskning som sin kamrat, vek han af ifrån gång-
stigen och stod några minuter derefter invid en koja,
temligen förfallen, som låg midt inne i skogen, utan
någon annan inhägnad an den halft nedfallna gärdes-
gård, som sträckte sig endast från ena sidan ett stycke
framåt, och tycktes fordom varit stängslet kring en
gård, hvaraf nu intet spår fanns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free