Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
EN JAGARES HISTORIER.
tänkte Konrad, "men det kunde också vara roligt att
se åt hvad håll de begifva sig." Och han stannade
derför qvar orörlig på sin plats.
Efter en stund lyste ljusskenet åter fram, och
Konrad såg den första af stugans invånare stoppa
pistolen inom rocken, svepa kappan omkring sig och
påsätta hatten, under det de båda sakta och lifligt sam-
talade ; strax derefter släcktes ljuset och Konrad vände
nu sina ögon emot dörren, för att se dem utkomma
och sedan följa obemärkt efter dem.
Men han väntade förgäfves. Det var redan tio
gånger den tid förliden, som hade fordrats för att
öppna och stänga en dörr, och ingen syntes till. Det
var omöjligt att de kunnat utkomma denna väg, utan
att blifva sedd» af sin gömda åskådare, och Konrad
lutade örat till öppningen i väggen, för att utröna om
de ännu voro qvar, men intet ljud hördes, det var
fullkomligt tyst och mörkt derinne.
"Hvad vill detta säga? De hafva undgått mig.
De hafva kommit ut en annan vag," mumlade Konrad
förtretad, och reste sig upp, likväl med en viss för-
sigtighet, ty dessa mystiska nattvandrare kunde ju
ändock vara qvar i grannskapet.
- Ansträngande både syn och hörsel till det yttersta,
stannade han orörlig ännu en stund, men endast vin-
den, som sakta susade i grantopparne uppöfver honom,
hördes; ingen lefvande varelse kunde upptäckas, och
öfvertygad att han icke skulle kunna utröna något
mera eller få någon närmare upplysning om detta
äfventyr, beslöt han ändtligen att fortsätta sin väg.
Emellertid ar det märkvärdigt hvad man kan
vara ihärdig att vänta, och hur svårt man ofta har
att tro på ett aflägsnande, som man icke sett. Yi vilja
se ännu en gnista skymt af någon som vi älska, som
sagt oss farväl, och vi dröja väntande och spanande,
långt efter sedan allt hopp att få se honom ar förbi.
Man säger oss till och med att han redan passerat den
punkt, der våra ögon äro liksom fasttrollade, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
