Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN. 557
Emellertid spelades en annan kärleksscen med en
lyckligare upplösning i den vackra Fillides rum.
Ett af dessa rum, som ursprungligen varit ganska
tarfligt och ar efter ar hyst mindre pretentiösa brunns-
gäster, hade nu, tack vare den fransyska kammar-
jungfruns smak och talang, förvandlats till en ganska
förtjusande boudoir, hvars hvita och rosenfärgade dra-
perier läto herrskarinnans skönhet framträda i sin
mest förföriska glans.
Hvilande som uti en sky af musslin och spetsar,
satt den vackra italienskan i en låg soffa eller rättare
på en hög af mjuka kuddar, och hennes basa arm,
mer hvit an spetsarne som omgåfvo den, var stödd
under hennes hufvud. Hela hennes utseende vittnade
emellertid om föga belåtenhet. Hennes blickar, matta
och likgiltiga, sväfvade an öfver blommorna, som,
stälda i stora vaser, fylde rummet med sitt doft och
hvars lifliga färger syntes ännu bjertare i halfdunjdet, *
an öfver alla dessa granna småsaker, hvarmed qvin-’
norna älska att omgifva sig, och hvilkas bestämmelse
och behag äro en hemlighet för dem sjelfva, an sänkte
de sig ned öfver herr Adam Lennitz tunnhåriga hjessa,
hvilken presenterade sig ödmjukt nedanför hennes knän,
och vid hvarje sådan blick spred sig ett drag kring
hennes röda läppar, som kunnat tydas på många sätt.
Den gamle rumlaren satt på en pall vid hennes
fötter och framhviskade, med hennes ena hand sluten
i sin, alla de fadda dumheter, han kunde påminna sig
sedan den tid han prenumererade på lånbibliotek.
Dessa "sinnrika enfaldigheter", som madam Girardin
kallar dem, hvilka, sagda med kärlekens inspiration i
röst och blick, äro sa förledande, men, framkrystade
endast som besvärliga preliminärer, sakna all illusion.
Det finna kanske ingenting mer vidrigt och ona-
turligt, mer stridande emot all ren känsla och smak
- för att helt och hållet lemna det omoraliska åsido
- an dessa sa ofta upprepade scener, dessa veder-
värdiga parodier, der den ena gifver med likgiltighet
eller afsmak, och den andra mottager med djurets råhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
