Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
EN JAGARES HISTORIER.
"Hvarifrån kommo dessa rop, som hindrade mig
att öfvertyga mig om att det skrin jag såg verkligen
var detsamma som jag en gång egt. Skulle de kunnat
hafva något sammanhang med de hemlighetsfulla per-
sonerna i kojan? Nej, deras sysselsättning tycktes
icke vara af någon våldsam art, men farlig utan tvifvel;
man behöfver icke laddade pistoler bredvid sig, för
att freda ett lofligt företag. Kunde det vara Franke?
Hans djerfhet och orediga begrepp om ratt och orätt
låta mig frukta allt af honom. Eller kunde det möj-
ligen vara den obehagliga figur, hvars ruskiga fysionomi
jag såg i fönstret helt hastigt, och som bidrog att
afleda min uppmärksamhet från skrinet? Detta vore
mest troligt, ehuru han föreföll mig alltför kort till
växten for att vara densamme. I alla^ händelser går
jag åter dit i afton. Tant Beate Marie kan icke be-
gära att jag reser på ögonblicket; det ar tillräckligt i
morgon, och i natt kan jag måhända få veta allt hvad
jag önskar," slutade Konrad sin halfhöga monolog, och
steg upp.
Några minuter derefter stod han åter vid Frankes
dörr, men äfven nu lyckades han ej träffa honom.
Baronen var bortrest, berättade pigan, han for for
några ögonblick sedan, hon visste icke hvart, men han
skulle återkomma om ett par dagar.
Konrad kände sig nedslagen, och illa till mods.
Han hade vant sig att meddela sig under alla för-
hållanden med sin regellösa vän, öfvertygad att, om
ingenting annat fanns att lita på hos, Franke, hans
vänskap likväl alltid var oföränderlig. Nu hade han
emellertid undvikit Konrad, allt sedan denne kommit
till Medevi, och detta visste han vara ett säkert bevis
att Franke för tillfället var sysselsatt med något som
vännen skulle ogilla.
Nedstämd vandrade Konrad framåt till brunns-
huset. Det var midt på förmiddagen, ingen menniska
syntes till, öfverallt var tyst och tomt, och Konrad
visste icke hvad han skulle fördrifva tiden med, tills
det efterlängtade mörkret inbröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
