Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
EN JAGARES HISTORIER.
och i fall jag uppfattat den besynnerlige herrn riktigt,
sa kommer han icke att genera sig for detta vilkor."
"Hvilket ar det då?"
"Ah, ingenting annat an att han skall taga rätt
på en viss person, som äfven bör hafva en andel, en
son till den aflidne, på sidolinien förstås, och hvars
namn och signalement ar en hemlighet mellan pro-
fessorn och den döde; ett gränslöst förtroende eller hur?"
"Hur vet man detta ? Har professorn sagt det sjelf?"
"Nej, naturligtvis icke, men man säger det som
mycket annat. Kanhända det icke ar sannt? Jag vill
åtminstone ickéf svärja derpå. Ah! men se der kommer
han just, i sällskap med den gamla behagsjuka gref-
vinnan från Skåne. Man säger att hon fått ett skön-
hetsvatteii af honom, som utplånat hälften af hennes
skrynklor, och sanningen att säga, tycker jag också,
att hon fått en viss fraicheur sedan någon tid. Men
hon lär också fått betala det bra. Nu komma de hitåt;
jag vill icke råka dem; den karlen generar mig riktigt
med sina inkvisitoriska blickar. Adjö!"
De båda herrarne skildes åt, men Konrad, för
hvilken Testa hade en magnetisk dragningskraft, kunde
icke motstå begäret att återigen på nära håll se denna
varelse, som aldrig kunde synas honom naturlig eller
likgiltig, och satte sig derför på en bänk, för att se
de båda promenerande passera förbi.
"Besynnerligt, att jag icke kan besegra den rys-
ning, som denna menniska inger mig; att jag icke kan
glömma drömmens barnsliga och dunkla ångest; icke
iatta annat an att det ar ett fantom jag ser, och icke
besluta mig att någonsin tala till honom," mumlade
Konrad sakta för sig sjelf.
"Hur kan ni förundra er öfver detta?" sade en
lag, mjuk röst tätt bredvid honom, besvarande hans
tankar, och då han häftigt vande sig om, stod Testa
bakom honom.
Konrad snarare sjönk an satte sig ned på bänken
igen, bedöfvad af samim oförklarliga bäfvan som han
känt om natten i det gamla huset.
’f?
*f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
