Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 EN JAGADES HISTORIER.
Konrad hörde väl ett och annat ord, men uta.n att
förstå hvad han sade; det var honom också likgiltigt;
han hade förstått tillräckligt af den scen han såg.
Ändtligen tände Testa en sticka på lamplågan,
och närmade sig Spiseln. En klar låga uppflammade
och visade Konrad att det var en hög papper som
brann. Testa rörde med noggrannhet omkring i elden,
för att förvissa sig att ingen enda bit deraf undkommit
förstöringen, och gick derefter fram till bordet igen.
Båda två hopsamlade derefter allt som kunde rödja
deras besök i kojan, upplyftade åter de båda åter-
stående stockarne i golfvet, och gömde alla dessa saker
derunder, liksom qvällen förut och släckte lampan.
Konrad, som beslutit att följa dem, då de utkommo,
för att utröna åt hvad .hall Franke begaf sig, efter
han ansågs vara bortrest och således troligen vistades
någonstädes i trakten, kröp fram till hörnet af kojan,
sa långt som buskarne gåfvo honom skygd.
Emellertid visste han att de icke skulle komma
ut genom dörren, förmodligen derför att den icke kunde
stängas utanför. De måste hafva någon annan utgång
och Konrad ansträngde sig för att kunna bevaka den
lilla öppna platsen omkring stugan.
Hastigt såg han tvenne skuggor försvinna i skogs-
brynet. Oaktadt allt hans bemödande hade de således
osedda kommit öfver den lilla, af månen upplysta fläcken.
Titan besinning skyndade han efter dem. De syntes
icke mera, ty mörkret i skogen dolde dem, men han
hörde i nattens djupa tystnad det lätta prasslet af deras
steg, bullret af en eller annan afbruten eller undan-
böjd gren, och dessa ljud vägledde honom.
Det tycktes honom emellertid, kanhända i följd
af hans upprörda fantasi, som om de egt vingar, ty
det. var endast springande han förmådde hålla sig sa
nära, att detta buller nådde honom. Nu hade de
hunnit till en trakt, der marken var kal och bergig.
Det var ett "fall". Skogen var af bran d, de ömsom
hvita, ömsom sotiga stubbarne, söm qvarstodo, liknade
dvärgar i månskenet. En och annan liten björkbuske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
