Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PABMOR8 SKKIN. 573
kunnat undvika; ty hvar och en af dessa små tillfäl-
ligheter, hvilka sammanfogat vårt öde, tyckes sa obe-
tydlig, att den vidrighet den medfört förefaller oss der-
igenom dubbelt outhärdlig.
Emellertid kommer detta endast deraf, att vi stän-
digt aflas att bibehålla tron på vår fria vilja och trösta
eller plåga oss med idéen om mera förutseende en
annan gång.
Konrad tänkte likväl annorlunda, när han i min-
net seder;nerä återkallade denna natt, och ansåg sig
sällan hafva varit ett mera påtagligt och blindt verk-
tyg i ödets händer för beredande af sin egen ofärd.
Han hade icke hunnit tio steg utom dörren af
det hus der han bodde, hvilket låg temligen aflägset,
innan han«hastigt kände sig gripen bakifrån af tvenne
kraftfulla armar, som fasthölle honom, under det en
lång mörk figur trängde sig inpå honom och böjde
hans hufvud bakåt.
Att ropa på hjelp ar någonting, som troligen hvarje
ung och frisk man finner temligen motbjudande, åtmin-
stone sa länge han eger den minsta förhoppning att
hjelpa sig sjelf, och Konrad hann dessutom icke hvar-
ken tänka eller verkställa någonting, ty innan han
öfvervunnit den ögonblickliga öfverraskningen, kände
han sina sinnen förvirras, sitt hufvud svindla; allt
sammanflöt som ett kaos för hans tankar; en makt-
löshet och domning spredo sig öfver hans kropp, för-
stelnade hans tunga och kommo hans ögonlock att
sänkas, men denna känsla var sa angenäm, att den
icke egde någon likhet med en vanlig svimning. Lifvet
tycktes fly, men sa sakta och behagligt som sömnen
sänker sig öfver ett barns ögon, och med ett leende
på lapparne sjönk den unge mannen i sina båda angri-
pares armar.
"God morgon, mitt herrskap!" ropade friherrinnan
Himmelsheim, redan på långt afstånd, då hon fick se
tant Beate Marie, Agatha och magister Lerman, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
