- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
575

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 575
varit, om icke kusken sagt det; vi hålla stilla ett
ögonblick och se att det ar en vagn, hvaromkring dessa
menniskor äro samlade. Häradshöfdingen, som alltid
ar nyfiken, stiger ur, och vi sitta qvar i wursten och
vänta val en qvart, innan han kommer tillbaka. Nå
ändtligen, just då vårt tålamod var alldeles uttömt
och vi säga till kusken att köra, kommer han och
berättar oss, helt sans fac,on, utan den ringaste för-
beredelse, att man hittat en mördad person i skogen,
och att det ar detta lik man nu möter oss med."
"En mördad! Hu, det var rysligt obehagligt/’
utropade tant Beate Marie förskräckt.
"Ja visst! Du kan föreställa dig våra känslor;
att se detta tåg passera oss förbi på två stegs afstånd."
"Såg du det verkligen?"
"Nej, min Gud, jag höll näsduken för ansigtet, sa
att jag var nära att qväfvas, och den stackars gref-
vinnan P. fick spasmer och höll på att svimma."
"Hur oförsvarligt af häradshofdingen; han kunde
ha tegat med alltsammans!"
"Visserligen, han påstod att han ämnat detta,
men att vi sa öfverhopat honom med våra frågor, att
han icke kunde undvika att svara; det ar visst möj-
ligt ty vi kunde naturligtvis icke imaginera oss en
dylik afskyvärd händelse."
"Bästa tant, visste man icke hvem den mördade
var?" frågade Agat ha med darrande röst och blek som
ett lik.
"Jo, sedan jag fått sansa mig efter den första
förskräckelsen, lat jag häradshofdingen berätta mig allt
hvad länsman sagt... det ar en rätt besynnerlig historia,
men jag måste nu gå in och dricka mitt glas; jag
hinner i dag aldrig det bestämda antalet."
Hela sällskapet skyndade in, utom Agatha som
satte sig utanför dörren på ett gungbräde för att
invänta sin tant. Den arma flickan kände en sällsam
ångest sammanpressa sitt bröst, utan att kunna göra
sig redo derför; kanhända i följd af den nedslagenhet
och den nervösa sinnesstämning, hvari hon befunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free