Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN. 579
underrättelser ifrån sin syster, bad Agatha lemna henne,
innan hon bröt brefvet.
Tant Beate Marie läste emellertid brefvet och man
skulle nästan kunna påstå, att hon bleknade, åtminstone
tycktes hennes vanliga lugn mycket, rubbadt, ty hon
omläste brefvet tvenne gånger, sammanvek papperet
mycket långsamt, satt ännu en stund qvar orörlig i
soffan, och syntes helt och hållet upptagen af de tan-
kar, som brefvet framkallat. Slutligen mumlade hon
halfhögt och omedvetet, liksom för att skaffa dessa
obehagliga tankar luft: "Min Gud, hvad jag beklagar
den stackars Sophie, och det arma barnet här sedan!
Hur skall jag väl kunna saga till henne: Din far har
icke kunnat bära sin ruin, sin vanheder och sin ånger;
han har skjutit sig. Du och dina syskon äro tiggare
och din mor döende af sorg. - I sanning, det gif s
vedervärdigheter i lifvet, som vi hvarken kunna igno-
rera eller undvika, men det anade mig att en olycka
skulle blifva följden af ett dylikt lefnadssätt. Om
Agatha nu varit den rika brukspatronens fästmö ändå!
Hvilken olycklig dårskap ar icke kärleken, denna oför-
låtliga svaghet, för hvilken man får plikta sa dyrt!"
Med det öppnade brefvet i handen »gick tanten
långsamt ut för att uppsöka Agatha och sa skonsamt
som möjligt underrätta henne om den första sorg, det
första mörka moln, som skymt den unga flickans himmel.
Der inne i sin kammare låg emellertid Agatha
redan känslolös utsträckt på soffan. En underrättelse,
hvarom tanten aldrig kunde drömma, hade redan träffat
henne, och med sin fabelaktiga hemskhet förvirrat och
bedöfvat henne af smärta och förskräckelse.
Den grymma nyhet tanten ämnade meddela kom
för sent, för att bli hennes första olycka, och förlorade
derigenom nästan något af sin bitterhet, ty hjertat ar
icke i stånd att känna mera an ett visst mått af lidande;
den sorg, som lägger rågan derpå, låter det antingen
brista eller finner det redan oåtkomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
