Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 581
Testa, ty det var han, stannade ännu en minut,
och följde med blicken fartygets väg ut på Vetterns
korta glänsande vågor, och mumlade för sig sjelf: "Han
måste stanna der han kommer; en sa vacker affär får
icke lemnas ofullbordad. Han motsvarar för öfrigt icke
mina förhoppningar, denna vänskap ar en abnormitet
i hans hjerna. Den skulle likväl kunna suspendera
klokheten och förvärfsbegäret, ehuru utvecklade an
dessa organer äro; och detta får icke ske."
Han vände sig om och uppsteg i den vagn, som
fört honom och Franke till Motala, och straxt der-
efter hade den aflägsnat sig på vägen åt Medevi.
"Hvar ar jag? Hvad ar detta? Drömmer jag
ännu ?" mumlade Konrad och såg sig långsamt omkring.
"Detta buller, detta sqvalp af vatten, detta lilla rum,
en ångbåt. Men hur har jag kommit hit?"
Han satte sig upp på britsen, der han legat.
Solen sken in genom fönstret i den lilla hytten; den
stod lågt på himlen, det var på eftermiddagen; minnet,
som icke vaknat lika fort som medvetandet, börjadB
småningom ljusna; han satt orörlig en stund, med huf-
vudet lutadt i händerna, under bemödandet att leta
sig till den punkt, der hans hastiga domning gjort ett
afbrott och bildat liksom en lucka i hans tillvaro.
Ändtligen hade han åter sammanknutit den brustna
tråden. Han såg sig åter omkring, hans lilla nattsäck,
den enda packning han medfört till Medevi, stod vid
dörren, han såg på sig sjelf, han var temligen slarf-
vigt klädd i de kläder han i mörkret och hastigheten
påtagit om aftonen, då han ämnade uppsöka Franke,
han såg på sin klocka, den hade stannat, men, "för
huru längesedan? Och hvart för mig denna båt?"
frågaäe han sig sjelf halfhögt.
I detsamma knackade någon på hans dörr, och
vid hans tveksamma "stig in!" visade sig en jungfru,
som leende hoppade inom dörren och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
