Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN. , 583
han sig baklänges ned igen på den smala britsen,
mumlande mellan de sammanbitna tänderna:
"Det ar då icke Testa, den hemlighetsfulla skoja-
ren jag har att tacka for denna tvungna resa! Franke,
Franke!" utropade han åter med vrede och smärta.
"Hvilken lumpenhet, hvilken eländig misstro! Ah! han
förtjenade, att jag behandlade honom lika groft och
skoningslöst."
Det dröjde en lång stund, innan det kokande blo-
dets vågor lade sig, innan Konrad kunde lemna^ rum
åt någon annan känsla an den naturliga harmen öfver
det våld man brukat för att aflägsna honom. Ändtligen
lugnades hans häftighet något och han ryckte biljetten
till sig, .öppnade den och läste:
"Förlåt mig, Konrad, den obehagliga brutalitet,
hvartill jag lånat mitt biträde, och var öfvertygad att,
om jag icke insett giltigheten af Testas skäl, för att
skyndsamt aflägsna dig, och icke tillika vetat att jag
icke kunde hindra denna man från att utföra hvad han
beslutit, sa skulle jag aldrig deltagit deruti. Ditt
besvärliga intresse för hans person och företag ville
han befria sig ifrån, och du inser alltför väl att äfven
jag, sa länge min fördel ar gemensam med hans, helst ser
att du och jag äro främmande for hvarandra. Jag vet
hvartill din nyfikenhet fört dig, jag vet hvad din vän-
skap skulle besluta i öfverensstämmelse dermed, men
jag hvarken kan eller vill lyssna till dina råd. Jag
måste vandra min bana framåt; hvar den slutar, om
i mörker eller ljus, ar ovisst, men det vissa ar, att
jag för din skull icke mera vill, att vi hafva annat
an minnet af vår vänskap gemensamt. Farväl!
Franke."
"Förlorad!" suckade Konrad, helt och hållet glöm-
mande sin vrede för den smärta detta bref förorsakade
honom. Franke tycktes således hafva lemnat sig helt
och hållet i den besynnerlige italienarens våld, allt
hopp att återföra honom var förloradt och Konrad
kunde icke förundra sig öfver att detta äfventyrliga
och hemlighetsfulla lif, som Testa förde, skulle full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
