Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN.
599
"Det der rar den sista knuffen ni har gifvit den
här stackaren. Det ar just för att taga henne från
er, som jag kommit till stan, och som jag sökt er i
många dar," sade mannen och tog i detsamma det
sömniga, förskrämda och förvirrade barnet upp i sina
armar.
Då Konrad nu såg deras båda ansigten bredvid
hvarandra, fann han af deras likhet att det måste vara
fadern, som höll sitt barn i famnen.
"Hvilken far, hvilket barn och hvilket återseende!"
mumlade han, betraktande scenen i likboden med me-
lankoliska blickar.
" Tänker ni taga flickan ifrån mig nu, då hon
börjar bli sa stor att hon kan göra litet nytta, då får
ni också betala mig för all den tid jag klädt och födt
henne," sade qvinnan argt och vände sig om för att
gå förut med lyktan.
"Ja, det lär icke vara mycket mera vardt an
barnhuspengarne, som ni fått; hon ar ju icke annat
an skinn och ben, kringlindade med några trasor,"
svarade mannen hånfullt, men i detsamma stannade
han hastigt och stirrade med ett förfäradt utseende
fram mot den lilla dörren i muren, som skilde kläd-
ståndet från likboden, samt tycktes lyssna med yttersta
uppmärksamhet.
"Det ar någon som smyger der ute! Här kommer
någon. Om ni förråder mig, sa ar ni dödens," hviskade
han brådskande och drog sig dödsblek tillbaka, ryckte
till sig det tunga svarta bårklädet, som hängde
samman viket öfver likvagnen, kastade det öfver sig
sjelf och barnet, som han tryckte intill sig, hoppade
upp i vagnen och släppte ned gardinerna deromkring.
Allt detta hade skett inom några sekunder, och
qvinnan, som knappt uppfattat hans orediga ord, stod
qvar på samma ställe och mumlade helt förundrad:
"Jag tror han yrar? Jag hör icke ett ljud;"
men då hon i detsamma upplyfte lyktan och lät skenet
deraf falla rakt framför sig, studsade hon och hennes
grofva, bruna ansigte blef mörkrödt, ty tvenne karlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
