Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 EN JÄG ÅKES HI8TOE1EK.
Man kan ofta roa sig med, under det man ligger
utsträckt i sin soffa med cigarren mellan läpparna och
kaffekoppen med likörglaset bredvid sig, halfslumrande
efter en god middag, att lata fantasien måla de mest
bizarra förhållanden och äfventyr, hvaruti man ville
komma, men om man i verkligheten skulle blifva del-
aktig deraf, sa hafva de inom några timmar förlorat
allt behag; de måste vara diktade för att ega något
lockande.
Konrad hade sedan sitt häktande haft god tid att
ifrån den första förvåningen hinna genomgå alla gra-
der af harm, vrede, otålighet, sorg, förtviflan och slut-
ligen djup nedslagenhet.
Många gånger hade han varit frestad att omtala
orsaken till sin långa promenad i den olyckliga skogen,
men förkastade det genast med afsky. Det var honom
icke möjligt att upptäcka Frankes brott, och äfven om
han kunnat besluta sig till denna, i hans tycke låga
handling, sa skulle detta meddelande kanhända icke
mycket gagna honom, ty huru skulle han väl bevisa
sanningen af sina ord? Mordets begående på samma
tid och samma ställe, der han sjelf uppehållit sig,
gjorde honom i alla fall lika misstänkt, då ingen
annan person varit synlig der. Och ätt äfven för
detta brott kasta misstankar på de hemlighetsfulle äfven-
tyrarne i kojan var en nedrighet, äfven om hans egen
tanke stundom irrade ditåt med afseende på Testa.
Konrad satt orörlig, med,, hufvudet lutadt i han-
den och ögonen stirrande på golfvet, der solstrålarne,
som föllo in genom den lilla gluggen på väggen upp-
öfver honom, just nu försvunno. Klockan var fem på
eftermiddagen och oktobersolen sjönk, sa att ingen
skymt deraf mera kunde intränga genom det lilla
fönstret.
Öfver fångens kind började redan utbreda sig
denna slapphet och blågrå färgton, som tankens ansträng-
ning, kroppens orörlighet och fängelseluften lägga der-
öfver. De insjunkna ögonen, de torra läpparna och
den nervösa darrningen af hans afmagrade hand kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
