Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
EN JAGARES HISTORIER.
inni»11
och nyfikenhet, som uppstod, lag den unge mannen
utsträckt liksom död i de närståendes armar.
Det förgick en lång stund, innan ransakningen,
som nu tycktes komma att angå en helt annan person,
kunde fortsättas, och på domarens högtidliga frågor
och förmaningar till uppriktighet, började Thorson sin
berättelse, hvilken snarare syntes roa an genera honom
att afgifva. Sa olika kan man uppfatta sin ställning
och sina oden här i verlden. Den nyfikenhet, det foga
afundsvärda intresse och förvåning han väckte, tycktes
göra honom stolt och belåten med sig sjelf och komma
honom att glömma följderna af sin bekännelse, eller
också hoppades han undgå dem.
"Hvilka mina föräldrar voro," började han, "det
vet jag lika litet, som största antalet af de barn, som
födas i Stockholm. Jag blef inskrifven på barnhuset
under namn af Frans Theodor Thorson, men det ar
det namn som jag minst har brukat. Gud vet hur
jag burit mig åt for att hålla lif hanken qvar i kroppen
på mig, både medan jag var barn och ända till denna
stund, det vet jag icke sjelf, men att det varit fan sa
svårt, det vet jag. Yid aderton ar, eller sa der, jag
mins icke sa noga, kom jag till Långholmen för tjuf-
veri. Och den der lusten att lägga mig till äfven det,
som jag just icke behöfde’ till lifvets uppehälle, den
har just varit min olycka och ar orsaken till att jag
nu står här. Nå, på Långholmen hade jag just icke
sämre an jag haft förut, men jag lagade mig likväl
snart derifrån och strök omkring en tid, men jag dum-
made mig och råkade i dåligt sällskap, och sa knep
man mig igen, och först efter flera ar lyckades jag åter
komma ut. Nu var jag likväl klokare, men ’som jag
ledsnade på ätt arbeta och ett präktigt förslag kom
mig i hufvudet, sa verkstälde jag det också. Jag uppe-
höll mig då icke sa långt härifrån och var kand under
namn af Sotar-Olle, för se jag brukade alltjemt smörja
mig litet i synen, efter jag tyckte mig hafva för fin hy.
Nå, den der affären jag företog mig, angick posten, och
jag fick flera tusen riksdaler; men som jag icke kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
