Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
EN JÄGÅKES HISTORIER.
svept med en silkesnäsduk, kunde jag icke motstå fre- .
stelsen att bemäktiga mig det, utan att betänka, att
hvad det an kunde vara, sa skulle det alltid mera
skada an gagna mig.
"Jag begaf mig hastigt inåt skogen med mitt byte
och då jag funnit en enslig och otillgänglig plats, aftog
jag näsduken och såg att det var ett skrin, som såg
mycket dyrbart ut. Säkert innehöll det bara guld och
silfver, men det var last och tjockt beslaget med silf-
ver rundt omkring. Jag försökte att öppna det med
min fällknif, men låset var mycket starkt och säkert,
och som det redan började dagas och jag fruktade att
man kunde sakna mig, vågade jag icke längre braka
dermed, utan gömde det djupt under en rishög, for
att, sedan jag i Stockholm uppsökt och medtagit min
lilla flicka, på återvägen igenfinna min fångst, som
kanske skulle göra mig rik för alltid.
"Emellertid var jag bra dum som icke genast
tänkte på att min husbonde skulle allraförst misstänka
mig, när han saknade sitt skrin. Han gjorde det också,
sa snart vi konjmit till Medevi, der han till min förtret
tänkte stanna en längre tid, och han sa’ straxt åt mig
att han visste att jag stulit det, och hotade mig sa
häftigt med att angifva mig, om jag icke skaffade det
tillrätta, att jag var villrådig om detta icke också vore
det klokaste.
"Som han emellertid kört bort mig, sa gick jag
tillbaka för att återfinna och bättre bedöma värdet af
detta skrin och låta detta bestämma hur jag skulle
göra. Men fastän jag trodde mig riktigt hafva påträffat
platsen der det var gömdt, kunde jag icke mera hitta
det. Min stora svarta peruk, som jag tappat om nat-
ten och då i brådskan icke kunde hitta, låg ännu qvar
i skogen ett stycke derifrån, sa att jag var säker att
vara på samma ställe, men skrinet var borta. Jag
visste icke hvad jag skulle göra. Att utan pengar v
och ensam utan skydd återkomma till Stockholm, der
jag sa lätt kunde bli igenkänd, vågade .jag icke, och
dit måste jag likväl. Just under det jag gick på lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
