Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrinet, som jag höll tryckt intill mig, voro åtminstone
verklighet. Jag lade stenen tillrätta, släckte min lykta,
som ännu brann, och skyndade hem, allt emellanåt
fastare omfattande detta hemlighetsfulla skrin, som
under alla sina öden så väl och troget förvarat sin
dyrbara hemlighet.
Med feberaktig brådska stängde jag min dörr och
påtände ljuset, för att öfvertyga mig om verkliga tillvaron
af den skatt som var min. Den var i alla fall icke
tillräckligt stor för att någonsin låta mig glömma hvad
dess besittning kostat mig.
Jag vände skrinet på samma sätt som jag sett
Testa göra och en liten stålknapp, så stor som en
knappnål, syntes vid ena kanten. Då jag tryckte
derpå, gick botten upp, och hvad som då genast föll
mig i ögonen var ett miniatyrporträtt af mig sjelf;
jag skulle åtminstone kunnat tro det, om jag icke visste
att jag utomordentligt liknade min farfar och af det
långa benade håret igenkänt den bild, som den gamle
Jakob gaf mig af honom.
Detta porträtt var infattadt på insidan af locket
och vid kanten deraf var fäst en smal pappersremsa,
gulnad af tiden, på hvilken jag läste följande ord:
"Dessa juveler och detta skrin skola en gång tillfalla
Frans Dürer eller hans barn, så vida min vilja kan göra
sig gällande."
Jag hade icke på kyrkogården märkt hvarken
porträttet eller pappersremsan, men nu förstod jag
meningen med Testas ord: "En kraftig vilja verkar ännu
efter döden", och bugade mig djupt för min stolta
farmors minne, hvars ande tycktes liksom ännu ega
makt att verkställa sina forna beslut.
Hvad juvelerna angår, så förstod jag icke deras
värde, de förbländade mig endast der de lågo
hoppackade öfver hvarandra, i form af rosetter, nålar,
ringar, spännen, hals- och armband, på sin purpurröda
sammetsbädd.
Den konstälskande Hammer förstod emellertid deras
varde bättre, och betalte mig för endast en liten del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
