Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Harolds skugga.
"Det gifves utan tvifvel menniskor, som äro alldeles
enkom skapade för stadslifyet, som lefva i dess
buller, qvalm och feberaktiga brådska såsom fisken i
vattnet, men hvad mig angår, så är jag lika säkert
skapad och ämnad att lefva i enslighet på landet.
Det är i skogens dunkel jag först riktigt känner mig
lefva, det är först under inandandet af dess friska doft,
som själ och tanke få sin spänstighet, sitt verkliga lif."
Så tänkte jag helt högt för mig sjelf, under det jag
vandrade framåt med bössan på axeln under de höga
mörkgröna furornas hvalf en varm och vacker eftermiddag
i Augusti, och lät mina tjusta och drömmande
blickar smekas af den gröna mattan under mina fötter
och den ljusblå himlen med sina små silfvermoln
uppöfver mig.
Jag hade också för endast åtta dagar sedan återkommit
till Sverige och mitt älskade hem.
Halfqväfd af dammet, uttröttad af bullret och
bråket i Paris, gaf jag vika för den längtan efter våra
svala, friska skogar, som förtärde mig, och flydde med
de sista förtorkade löfven på boulevardernas träd; så
mycket mera som jag med hvarje dag kände mig af
hemsjukan blifva allt mera grälaktig, obehaglig och
stötande för de älskvärda vänner jag förvärfvat i
denna Europas hufvudstad, der jag ämnat att dröja
mycket längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
