Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stol, hvars ryggstöd, oaktadt min försigtighet, genast
föll ned på golfvet.
"Eländiga kyffe," mumlade jag, öfverväldigad af
den uppbrusande vrede, som dylika löjliga småsaker
ofta uppväcka, och stötte med detsamma, för att minska
hettan derinne, upp det lilla smutsiga fönstret, der
en svärm af stora flugor surrade om hvarandra.
Det blef emellertid ett mycket långt "ögonblick"
att vänta, och jag ämnade gå ut igen för att uppsöka
min förrädiska Hebe, då några ord, uttalade helt högt
i rummet nästintill, kommo mig att stanna.
Det var det utomordentliga välljudet i den röst
jag hörde, som frapperade mig och lät mig helt och
hållet glömma orden.
Jag lutade mig ofrivilligt ned emot den otäta
dörren, och hörde nu en hes basstämma med ett
komiskt uttryck besvara de ord, som nyss väckt min
uppmärksamhet.
"Hur kan du säga något så dumt, i samma ögonblick
som du ser mig framför dig ... Du har känt mig
sedan min barndom, och, ehuru lyckan varit ganska
njugg emot mig, så trotsar jag dig att någonsin hafva
sett mig annat än belåten och nöjd; och det endast
derför att jag icke, såsom du, tråkat och gjort mig
något onödigt omak. Verlden är sådan man tar den,
min bror, och sällheten är visst ingen dröm, som du
säger."
"Just du, min kära Thure, synes mig likväl vara
ett bevis derför," återtog den klangfulla rösten
skrattande, "ty hela din lefnad är en oafbruten sömn, och
som du troligen aldrig vaknar, så har du förträffliga
garantier för varaktigheten af din sällhetsdröm."
"Mjuka tjenare, jag anar att du med det der vill
säga mig en malice, men det rör mig föga. Du är
rik, du ar lärd, efter hvad man påstår, ty sjelf förstår
jag icke dylikt, och ändå vill jag icke byta med
dig, ty med alltsammans är du en förbannadt olycklig
galning, som aldrig har någon ro, som tror på ingenting,
njuter af ingenting och har fördömdt ledsamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
