Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kragen och derigenom brutit de förbluffade böndernas
förtrollning och gifvit dem signal till anfall.
Tio eller tolf piskor, käppar och andra tillfälliga
vapen höjdes öfver den olyckliges hufvud, och likväl
tycktes den lugna och milda blick, som från den resandes
mörka ögon strålade rakt in i den uppretade mannens,
förlama och förbrylla honom mer, än hela denna
hop af ifriga angripare, och gifva den halft ihjelklämda
gevaldigern tid att komma på fötter igen.
Jag såg den resande tyst draga sig tillbaka, utan
att fången sökte hindra honom, och straxt derefter
den uppretade mannens arm blodig nedsjunka för ett
hugg af gevaldigerns sabel, och bönderna, i sin
uppväckta ifver och dumma grymhet, fortforo ännu att
slå och knuffa den redan öfvervunne och bundne mannen,
som, nedsölad af blod, svett och damm, kastades
på botten af vagnen.
Den unga flickan, som icke rört sig ur stället och
icke yttrat ett ljud, rycktes upp från marken af den
vredgade fångföraren, sattes upp på sätet bredvid honom,
och under böndernas svordomar, prat och skrik
rullade vagnen bort i ett moln af damm.
De båda resandes hästar hade nu också anländt
och blifvit förspända, den ljushårige herrn satt redan
i vagnen insvept i en uniformskappa, rökande sin cigarr
och betraktande den åskdigra himlen med bekymrade
blickar, under det att hans kamrat med ett sällsamt
uttryck lutade sig emot vagnsdynorna, liksom han lidit
af ett häftigt illamående; han var blek ända till likfärg,
hans läppar darrade spasmodiskt och han syntes
nära att svimma, hela hans utseende var så förändradt
att jag skulle haft svårt att igenkänna honom såsom
samma trotsiga, hårda och kalla man jag nyss sett
utkomma från gästgifvaregården.
I detsamma for vagnen derifrån, men detta ansigte
med sitt vexlande och stridiga uttryck, sina hemlighetsfulla
ögon och sitt korta hår, som icke gaf det
någon skugga, inpräglade sig i mitt minne för att aldrig
lemna det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
