Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är verkligen för trött att gå hem," afbröt jag, som
såg himlen mörkna allt mer och mer och fruktade ett
åskväder efter den heta och qvalmiga dagen.
"Ja bevars! Gästgifvarens trilla och häst gå nog
an att få; jag tycker just att herrn ser bra trött och
dammig ut. Jag kan inte begripa hvarför herrn går
till fots i värmen, när han kan få åka," fortfor hon
helt förtroligt och vänskapligt.
Som jag misströstade att kunna förklara den saken
för henne, bad jag i stället henne skynda sig att tillsäga
om hästen och straxt återkomma med dagboken.
Jag ville se hvilka de båda herrarne voro, hvilka
jag nyss sett bortfara.
"Löjtnant Thure Linz och herr Harold" läste jag
då flickan återkom.
Herr Harold, det var således namnet på den bleka
främlingen, hvars utseende och röst i så hög grad
hade väckt mitt intresse.
Jag hade i detta ögonblick velat gifva bra mycket
för att veta något mera om honom än detta enstaka,
intetsägande namn. Jag kunde icke sjelf förklara den
sällsamma nyfikenhet, som intagit mig, och helt förtretad
suckade jag: "troligen skall jag aldrig mer återse
hvarken honom eller hans visa och flegmatiska vän, den
sjelf belåtna feta löjtnanten". En qvarts timma derefter
satt jag i vagnen for att möjligen kunna hinna hem
innan natten.
Det var emellertid icke mitt öde att hinna hem
denna natt och att icke ens förrän långt efter midnatt
finna tak öfver hufvudet.
Jag hade öfver tre mil till mitt hem och borde
passera ännu en gästgifvaregård. Då vi hunnit ungefär
halfvägs till denna, gick vagnsaxeln tvärt af; vi
färdades utför en backe och både skjutsgossen och jag
voro nära att bryta halsen af oss, då vi helt oväntadt
kommo på hufvudet i diket.
Hvad var att göra? Klockan var åtta på qvällen
och stora enstaka regndroppar började nu falla. Den
stackars pojken, som först var alldeles tröstlös och yr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
