Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Antingen är detta ett brott eller en galenskap,"
mumlade löjtnanten, under det han med resignation
uppsteg på sin anvista plats, och jag instämde nästan
i hans mening, der jag låg och bespejade hela uppträdet.
"Kors, ska’ löjtnanten sitta här?" sade kusken
förvånad, under det han fattade tömmarne och piskan
för att väcka upp de nästan insomnade skjutshästarna.
"Ja, herr Harold har råkat ut för ett litet äfventyr
i skogen, han är trött och vill sträcka ut sig för att
kunna sofva," svarade löjtnanten med mycket allvar.
"Vi komma icke att stanna i Jönköping i natt
såsom det var ämnadt, utan fortsätta resan tills vi
skiljas åt vid Artala. Ursäkta mig, kära Thure, och
väck mig icke när vi byta om hästar vid gästgifvaregården,"
sade Harold.
Gardinerna drogos igen och vagnen rullade bort.
Jag satt qvar ännu i några minuter, funderande
på det äfventyr jag sa oförmodadt bevittnat. Skulle
jag någonsin få förklaring deröfver? Jag hoppades det
verkligen, huru orimligt det än kunde synas, genom
min sällsamma tur och förmåga att "förstå endels och
profetera endels", alldeles som den helige Paulus.
Två timmar derefter kom jag, genomvåt och uttröttad,
fram till gästgifvaregården, hvilken de resande
redan för längesedan passerat.
Man hade der icke sett någon annan an löjtnanten,
som betalt dubbla skjutspenningar för att få hästar
genast under natten.
-
Tvenne år förflöto utan att jag fick den ringaste
påminnelse eller förklaring på den händelse, hvartill
jag osedd varit vittne den der regniga qvällen i skogen.
Den tillfällighet hvarpå jag hoppats, och som fantaster
sällan behöfva sakna, tycktes icke vilja infinna sig.
Jag hade nästan glömt mitt äfventyr och endast någon
gång i ensliga skymningsstunder skymtade den mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
