Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett försök att bekämpa min sällsamma förstening, men
fötterna voro som fastgrodda vid marken; detta ansigte,
dessa ögon, som trängde in i mina, måtte haft Medusas
makt; jag kände mig vackla ooh falla, hjelplös som en
qvinna, utan att harmen öfver min svaghet – som
var den sista känsla jag uppfattade – kunde hålla
mig uppe.
-
"Jag sade ju herrn, att det skulle gå illa på
något vis. Han kan tacka sin Gud, att han sluppit
ifrån med lifvet," sade Kjellman tröstande, då jag om
aftonen, dagen efter mitt äfventyr vid det mystiska
lilla eremitaget, låg på en knölig spjälsoffa i hans s. k.
"anderstuga", d. v. s. gästrum och utfor i häftiga
anatemer öfver mitt olycksöde, som låtit mig befinnas
sanslös och full af skråmor och blånader, liggande på
andra sidan af bergsluttningen, som omgaf den lilla
dalen åt skogvaktarebostället, då Kjellman, som blifvit
orolig öfver min långa bortovaro, gått ut att söka mig.
"Det är nu andra gången som jag fört hem herrn,
sedan han kommit hit, och jag kan icke tro att han
ännu en gång sätter sitt lif på spel, efter han af
Harolds gunst och nåd fått behålla det ännu," fortfor
han förmanande.
"Jo, det kan du vara säker på, att jag går dit
igen, så fort min fördömda fot blir bra," sade jag
förargad.
"Men då får herrn gå derifrån sjelf så godt han
kan också, ty jag befattar mig icke mera med att gå
och söka herrn."
"Det kan också vara detsamma, men berätta mig
huru och på hvad sätt du fann mig."
"Jo, som jag sagt, när morgonen kom och herrn
icke syntes till, så tänkte jag som så: få se om han
icke ligger der död eller vingskjuten i skogen, och det
dröjde icke länge innan jag också fann herrn liggande
som död. En skulle kunnat tro att han tagit er som
en kattunge i lufven och låtit er rulla utför berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
