Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torftiga lif, hvaraf han njöt; allt förenade sig i sanning
att gifva stöd åt den föreställning, som förbittrade
Harolds lif, att de båda olyckliga bröderna för alltid
voro fastkedjade vid hvarandra och att möjligen en
dag rolerna kunde ombytas; det irrande förnuftet kunde
stanna i Hennings hjerna, och Harold blifva idioten,
utan annan kraft och förmåga än det vilda djurets."
"Ni kan nu fatta hvarför vi prisa Gud för den
stackars sinneslöses död, om den också skett på ett
våldsamt och onaturligt sätt," tillade amman suckande.
Den sällsamma berättelse, Lena meddelat mig,
hade nu ändtligen för mig förklarat den besynnerliga
nattvandrarens hemlighet och grannfolkets vidskepliga
tro derom, men den hade också med ens kastat mig
in i metafysikens förledande spekulationer; ifrån det
speciela intresset för Harolds och Hennings mystiska
samband flög min tanke till tusen sällsamma frändskaper
och företeelser i naturen, som jag aldrig skulle få
förklarade, och först ljudet af Gerdas röst väckte mig
ur min tankspriddhet.
-
Om aftonen kom Kjellman, den hederliga skogvaktaren,
för att uppsöka mig, som han så länge förgäfves
väntat, och om hvars öde han tycktes hafva
gjort sig de mest besynnerliga föreställningar.
För att vara mera trygg i det vågsamma företaget
att nalkas den fruktade dalen, der Harolds skugga
injagat förskräckelse hos alla som kommit deråt, hade
han fått tvenne andra karlar med sig, och under vägen
hade de, icke långt från eremitaget, funnit den förrymde
och för länge sedan efterlyste fästningsfången
Jan Kyller, eller "Stora Jan", död i skogen; han hade
ansigtet sönderrifvet och de trodde honom hafva fått
bröstet krossadt, ty en ström af blod hade runnit ur
hans mun, der han låg.
"Man skulle trott honom hafva råkat ut för en
björn och blifvit klämd och rifven af denne," sade
skogvaktaren, som i sjelfva verket med denna förmodan
kom sanningen närmare än han sjelf anade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
