Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de torra nakna grenarna af träden i Rosenholms park
synas som en otydlig skuggning öfver klipporna.
Båda stanna orörliga i ett par minuter, de
samtala ifrigt, men vågornas sqvalp emot stranden skulle,
äfven om någon lyssnare funnits i närheten, gjort deras
ord otydliga.
Den yngres mening har segrat, båda två begifva
sig med raska steg bort öfver heden åt klipporna till,
sedan de flera gånger vändt sig om emot båten, liksom
för att söka uppfatta något igenkänningstecken på den
likformiga och kala strand, der de landat.
Snart äro de försvunna i mörkret, och stranden
och heden äro lika ensliga och liflösa som förut.
Den gamla herregård, till hvilken de båda sjömännen
tycktes ämna sig, hade en temligen förfallen
manbyggnad, och det röda tegel, hvaraf den var byggd,
framlyste här och der i de fantastiska fläckar, der den
i senare tider öfverstrukna kalkrappningen bortfallit.
Den breda stentrappan i flera afsatser samt den murade
terrassen framför huset hade i synnerhet lidit af tidens
förstörelsekraft, ty flere stenar voro bortfallna och
nedrullade i det höga gräset nedanför, och de sjunkna
och sneda trappstegen fordrade vana och säkra ben,
för att lyckligt komma uppför.
Enligt det årtal, som under det adliga vapnet
öfver porten var inhugget, skulle också detta gamla
hus nu vara mera än två hundra år gammalt.
Den illa vårdade trädgården och den lilla
trädbevuxna plats, som fått namn af park, vittnade äfven
om ålderdom och förfall. De gamla träden, som af
hafsvindens oafbrutna, stränga tukt tvungits att endast
växa på bredden, hade alla antagit ett knotigt och
dvärgartadt utseende, och deras knöliga och vresiga
stammar öfverträffade hvarandra i åldriga och
sällsamma former.
En liten, nästan uttorkad bäck slingrade sig fram
i sin djupa bädd, mellan snigelbon, snäckor och multnadt
löf under dessa träd, hvilkas hopgyttrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
