Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medicinen för hästar och kor, "bondpraktikan", "mamsell
Wargs kokbok", utgifven med Kongl. Maj:ts allernådigaste
privilegium 1770 samt diverse gamla skabrösa
romaner – en stor messingsbeslagen pulpet, en säng
med omhänge kring fyra bastanta stolpar, några nötta,
skinnklädda stolar och en dito soffa, der kammarherren
nu residerade framför ett klumpigt bord af ek,
med tjocka, bugtiga ben, belyst af tvenne talgljus i
blanka messingsstakar, utgjorde för öfrigt rummets
möblering. Allt i detta rum, så väl som i hela huset,
vittnade om att man helt och hållet ignorerade
nutidens lyx i drägt och möblering, och kammarherrens
egen person passade fullkomligt till hans omgifning.
Hans grofva ylleväst, hvars ursprungliga
gummiguttagula färg försvunnit af flott och smuts, hans rock
af hemväft tyg, nött och blank på armbogarne, hans
byxor nedstoppade inom skaften af hans grofva och
klumpiga stöflar, ännu våta efter hans vanliga
eftermiddagspromenad på hafsstranden, eller i den sumpiga
myren på hans egor och slutligen hans orakade haka
och ännu yfvigare okammade hår gåfvo honom ett nästan
sagolikt utseende.
Och allt detta oaktadt var kammarherren, då han
reste sig i sin fulla längd, med sin kolossala figur, sina
klara och kloka ögon, sitt satiriska löje och sin
militäriska hållning, en vacker gubbe, i hvilken man
genast, trots smutsen, skägget och den torftiga drägten,
igenkände aristokraten, den fordom fine och elegante
mannen af bildning och verld.
Fru Falk betraktade sin husbonde ett ögonblick,
der han satt med den ofantliga gamla tobakspipan,
som neddrog ena mungipan på ett alldeles vanställande
sätt, och det ena ljuset tätt framför sig, för att rätt
kunna läsa ett bref, som han höll på andra sidan
derom. Pipan hade slocknat, ett tecken att brefvet
måtte väckt hans högsta intresse, och hushållerskans
förundran deröfver röjdes i den blick hon derefter
kastade på sin fosterdotter och forna elev, som satt
vid andra sidan af bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
