Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är icke att tro, vi hafva honom redan så
godt som i grannskapet, brefvet är ifrån England,"
fortfor kammarherren, fåfängt smackande för att
upplifva elden i sin redan kallnade pipa.
Fru Falk kunde icke dölja den obehagliga öfverraskning
hon erfor, och flyttade tankspridd och under
tystnad kammarherrens hoplagda patienskort, som lågo
framför henne, fram och åter på bordet.
"Pella, mitt barn, tänd en fidibus åt mig, pipan
har slocknat; hm, den göken, jag undrar just hvad
slags karl det är," mumlade kammarherren blossande
med ny ifver.
"Ack, onkel, jag hoppas, att Holger nu är en bra
karl, han är ju öfver tretio år och bör väl vara klok
och stadig," sade Pella, släckande den sista biten af
det påtända papperet. "Jag tycker det skall bli så
roligt, att få se en bror, som jag aldrig sett förr."
"Och som icke vet om att han har någon syster en
gång. Det kanske blir så lagom roligt för dig, stackars
barn!"
"När hans bref redan kunnat haft en sådan verkan,
att onkel låter sin pipa slockna, och tant Emma
en lång stund sysselsätter sig med de smutsiga
patienskorten, som hon annars har en verklig förskräckelse
för, hvad skall då icke hans egen ankomst göra för
en uppståndelse i huset," sade Pella skrattande och
förtjust i hoppet på en händelse, som skulle afbryta
den ständiga enformigheten i hennes ensliga lif.
Fru Falk, som återkommit från sin tankspriddhet,
sköt med ovilja de klibbiga korten ifrån sig, gned sina
fingrar omsorgsfullt med sin näsduk och gick att ringa
efter Dora, ty klockan i yttre rummet slog nu nio.
"Brefvet är redan gammalt," fortfor kammarherren,
som stigit upp och spatserade tungt och
regelmessigt fram och åter på golfvet. "Han talar om
affärer, som han skall afsluta, och nämner ingenting
om behof af penningar; det tycks således som om han
beslutit sig att arbeta och bli en nyttig, förnuftig
menniska. Hela brefvet är dessutom skrifvet i en passande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
