Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydligt, men åt trädgården till hade jordvåningen endast
några små fyrkantiga gluggar, och höjden upp till
fönsterna deröfver var knappast större än en karls.
Af gafvelfönsterna var således det, som tillhörde
den unga flickans rum, det som låg närmast marken;
detta var emellertid en sak som hon alls icke tänkte
på, och fullt öfvertygad att det buller hon hört kom
af de gamla trädens torra grenar, som nattvinden förde
emot väggen af huset, vände hon sig om och bemödade
sig att somna.
Hon var också nära att lyckas, då samma raspande
ljud vid fönstret i rummet utanför åter väckte hennes
uppmärksamhet, och strax derefter långsamma och tysta
steg, som gingo öfver golfvet derute.
Pella reste upp hufvudet och lyssnade med
återhållen andedrägt. Allt var tyst under några minuter,
hon andades åter, hon hade endast misstagit sig och lade
sig sakta ned igen, då det tydliga, ehuru dämpade
bullret af klingande glas och strax derefter hviskande
röster, som uttalade några ord, alldeles invid hennes
dörr, som hon nu fann att hon icke riktigt tilläst, efter
ljudet kunde intränga till henne, ehuru svagt det var,
nådde hennes öra och isade hennes blod. I ett
ögonblick hade minnet af den öppnade garderobsdörren
förenat sig med de sällsamma ljuden derute och gjort
henne halft sanslös af förskräckelse.
Det dröjde flera minuter, innan den förlamade
Pella återfick bruket af sin tankeförmåga. Hon lyssnade
åter, men allt var nu tyst; hon hörde intet utom
sitt eget hjertas täta slag, men såg på väggen midt
för sig en smal ljusstrimma, som bevisade riktigheten
af hennes förmodan att hennes egen dörr icke var
stängd.
Ljusskenets svaghet lät henne emellertid förmoda
att det icke lyste från rummet utanför, utan kom från
hennes onkels sängkammare, och i samma ögonblick
igenkände hon bullret af den knarrande och skrällande
klaffen i hans gamla pulpet, som öppnades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
