Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i degen vid bordet, under det hon sträckte sig fram
för att också titta ut.
"Nej, jag känner väl igen gamla Blacken; se der
stanna de nu, men det är icke farbror, som är med,
tant, det är en alldeles främmande herre, som jag
tycker ser besynnerlig ut.
"Hvarför det?" sade tanten leende. "Han ser
ut som en engelsman, med sina röda polisonger och
sin stora ylleschal."
Fru Falk hade nästan glömt sin oro för den
väntade slägtingens hemkomst, då han icke under hela
vintern hörts af, men hennes snabba tankeförmåga
återförde henne genast vid Pellas ord till detta ämne.
Hon bleknade, kastade degklimpen ifrån sig och öppnade
läpparne till ett ofrivilligt utrop; men hastigt
beherrskande den rörelse hon kände, sade hon helt lugnt, i
det hon tillknäppte de uppvikta klädningsärmarne:
"Gå ut, mitt barn, och bed den främmande vara
välkommen, jag måste snygga mig litet, innan jag kan
visa mig."
Pella sprang in i salen, och fru Falk gick in i
sitt rum.
Emellertid dröjde hon der knappt en minut; intagen
af aningen, att den främmande var Pellas bror,
ville hon bevittna de båda syskonens första möte, för
att möjligen göra sig en föreställning om Holgers känslor
vid systerns åsyn.
Då hon kom in, utsade just Sigge den ominösa
presentationen, som bekräftade hennes tanke; hon såg
Pella med tårade ögon räcka den främmande sin hand
och det temligen kalla leende och den tafatta bugning,
hvarmed denne besvarade hennes hjertliga ord.
Ogillande den nästan ovänliga stolthet, med hvilken
hon tyckte Sigge uppförde sig, visade fru Falk
deremot den ankomne en nästan moderlig vänlighet,
beherrskande med ett ädelt sinnes förmåga den fördom,
den kanske orättvisa motvilja hon kände emot honom.
De båda unga männen, som nu granskade hvarandra
temligen oförtäckt, kunde också haft skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
