Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kort tid sedan omfattats af samma seniga, blodfläckade
hand, som hon sett vid fönsterkarmen och som ännu
så ofta spökade i hennes fantasi.
Förfärad och gripen af en naturlig fasa, ville hon
åter bortkasta detta afskyvärda fynd, då tanken på
dess möjliga vigt lät henne motvilligt och dröjande
gömma den i sin klädningsficka.
Det hade emellertid blifvit allt mörkare, och Pella
fortsatte sin väg nästan springande, då hon hastigt för
andra gången hejdade sig; hon tyckte sig se ett mörkt
föremål ett stycke framför sig på gångstigen; hon kunde
icke se hvad det var, men i samma ögonblick reste
det sig upp och närmade sig långsamt; det var en
karl, som stått i nedlutad ställning, liksom han sökt
något på marken framför sig.
Så uttydde åtminstone den uppskrämda unga flickan
den syn hon såg och stannade orörlig af förskräckelse,
utan att våga gå hvarken fram eller tillbaka.
Den figur, som syntes henne så fruktansvärd under
inflytandet af de tankar hon hyste, försvann emellertid
genast bakom klipporna, och efter ännu en stunds väntan,
då hon ingenting mera kunde upptäcka, fortsatte Pella
med klappande hjerta sin väg.
Det var emellertid hennes öde att ännu en gång
blifva skrämd denna qväll, ty knappt hade hon hunnit
förbi det ställe, der mannen försvunnit, än hon tyckte
sig höra tunga, afmätta steg bakom sig, och då hon
vände sig till hälften om, såg hon verkligen i
halfmörkret den otydliga bilden af en karl, som vandrade
bakom henne på en tjugo stegs afstånd.
Pella var alls ingen pjåkig och lättskrämd varelse
under vanliga förhållanden, men hennes sinne var i
denna stund beherrskadt af hemska tankar, som gjorde
det mottagligt för en panisk fruktan, och vid
upptäckten att den okände mannen följde henne, alltid
med bibehållande af samma afstånd, isades hennes blod
af förskräckelse, det susade för hennes öron, hjertats
slag tycktes nära att qväfva henne och hennes vacklande
fötter flögo öfver den ojemna och steniga marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
