Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestyret af tillagningen, ty han kände fullkomligt
konsten att bereda den allra kostligaste punsch.
Glad att nu kunna aflägsna sig, gick Pella en
stund derefter för att säga de pokulerande herrarne
godnatt och instänga sig i sitt rum.
Hon hade öppnat dörren helt tyst och stod ett
ögonblick stilla, träffad af kontrasten emellan de båda
kamraterne, som med ljusen och bålen emellan sig sutto
vid bordet midt på golfvet; Holgers bleka och fina
ansigte syntes ännu blekare än vanligt, och han stödde
hufvudet i handen, med en min af tvungen resignation,
som tillvann honom Pellas hela deltagande. Jensen
deremot med sitt rödbruna ansigte glödande af den
mörkaste cinober, med håret upprättstående, ögonen
gnistrande och munnen vidöppen af det förnöjda grin,
som åtföljde de många roliga infall, hvarmed han ville
muntra sin fåordige värd, framstälde den mest groteska
och fullkomliga bild af rusets sälla sjelfbelåtenhet.
Han smakade oupphörligt på den ännu icke färdiga
punschen med en ihärdighet och grundlighet, som
hotade att lemna hans kamrat alldeles lottlös. Den
besvärliga rocken var åter bortlagd, skjortärmarna
uppvikna på halfva armen, hans tillskrynklade nattkappa
hängde på ena axeln och lät hans ludna bröst synas
under den grofva öppna skjortan, och mellan sina stora
händer höll han öfver bålen en ituskuren citron.
Den unga flickan ämnade helt obemärkt smyga
sig till sin sängkammare, men hastigt fingo hennes
ögon ett skrämdt uttryck; hon närmade sig sakta och
liksom ofrivilligt, dragen af en oemotståndlig makt, ur
skymningen vid dörren der hon stannat till midten af
salen, der de båda männen sutto. Hennes blickar hade
händelsevis fallit på Jensens hand och bara arm; på
den venstra af dessa stora senfulla händer satt en
ring, djupt intryckt, sedan många år öfversväld af det
valkiga köttet på det hårda fingret.
Denna ring, som liknade tvenne grofva snören
vridna omkring hvarandra, hade hos Pella uppväckt
ett förfärligt minne; hon stirrade derpå, tills det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
