Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfbelåten min och afskar med en stor täljknif en
bit tobak, som han upptagit ur den återfunna
metalldosan.
"Kanhända, se här!" och Holger läste med dämpad
röst följande:
"Min älskade! Jag sväfvar sedan tvenne dagar
i den största ångest och oro, och som du vet att vår
mor är borta, eger jag ingen annan att anförtro mig
åt än dig. Hit till oss har anländt en person, som
säger sig vara gammal kamrat och vän till min bror,
och af honom äfven erkännes såsom sådan, men hvars
sätt och tal, hvars hela yttre ingaf mig genast den
största motvilja och rädsla för honom. Härtill kommer
ytterligare en omständighet, som nästan bragt mig utom
mig af förskräckelse: jag tror mig hafva sett honom
förr, eller åtminstone varit nära i hans grannskap. Det
är möjligt att jag irrar mig, men emellertid lider jag
af en ångest och oro, som äro omöjliga att beskrifva.
Jag vill icke skriftligen säga dig mera; kom hit genast,
om det är möjligt, endast din närvaro kan lugna din
Pella."
"Nåväl! Hvad säger du om detta?" sade Holger,
som under läsningen blifvit gråblek som klippan, på
hvilken han satt, "om detta bref hade kommit till sin
egare, så hade vi varit förlorade."
"Fördöme den flickbytingen, hvad menar hon, tror
du... sett mig förr... men det är ju omöjligt," och
Jensen, som hastigt blifvit vaken och intresserad, steg
upp och gaf sin fina hatt, som vid hans häftiga rörelse
höll på att falla af, ett så kraftigt knytnäfslag att den
nästan sjönk ned öfver ögonen.
"Omöjligt är det visst icke; men det förvånar mig,
att jag aldrig hört det hvarken hon, eller någon annan
sett en skymt af... jag har likväl många gånger hört
berättelsen om den der natten. Nej, här är en
hemlighet, som jag icke känner," mumlade Holger, hvars
ansigte blef allt mera blekt och dystert, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
