Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vi få talas vid. Allt beror på vigten af flickans
skäl och misstankar; kanhända blir det klokast att vi
följas åt och lemna återstoden af vinsten i sticket."
"Men, för fan, du har ju nästan ingenting ännu;
blif qvar du och klarera affärerna, jag seglar min väg
med flickan, och ingen själ misstänker dig."
"Så var också min plan, sedan jag först sökt göra
troligt för folket här, att Pella förälskat sig i dig, så
att man måtte tro, att hon frivilligt följt dig; men nu
är ingen tid dertill. Nu låtsar jag resa bort och narrar
henne genom någon förevändning – ett bref från Falk
är den bästa – att ensam gå ut den qväll, då allt är
i ordning till hennes bortförande; ty om jag skall kunna
stanna, så måste jag synas alldeles okunnig om hennes
försvinnande."
"Det är sannt, och hvar vi än vistas och hur
långt vi äro åtskilda, så vet du, att det finns ett
föreningsband mellan oss, ännu fastare och ömmare än
svågerskapet; jag menar den snara vi båda hålla fästad
om hvarandras hals," sade Jensen skrattande.
"Så är det," sade Holger allvarsamt, "och nu
återvända vi för att förkunna och ombesörja din afresa.
Du kan hinna till Lysekil ännu i natt och nästa natt
är du här tillbaka om vinden håller i som nu."
"Men tänk om vi fara i ogjordt väder! Hvar har
du brefvet? De der flicktankarne voro kanske icke
mycket värda; ett blindt allarm kan också skada oss."
"Brefvet har jag förstört, men jag minns hvart
ord; hon sade sig känna igen dig med fasa och
förskräckelse, det måtte vara nog. Hon skall i alla händelser
bort, det är klart; huru orimliga hennes ord kunna
synas, draga de likväl uppmärksamheten på oss och
det duger icke. Vi kunna emellertid icke nog lyckönska
oss, att den gamle knipsluge lagmannen ligger
för döden."
De båda vännerna aflägsnade sig nu skyndsamt
ifrån den ensliga plats, der deras farliga samtal förts,
och hafvet, som ensamt lyssnat till deras hviskningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
