Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
SKYMNINGSPB AT.
’’
Hvem som helst skulle kanske här, i den mörka
skogen och midt i natten, funnit detta möte -mindre
behagligt, ty mannens egentligen vackra ansigte hade
ett sa påtagligt uttryck af list och vildhet, att man,
helt och hållet förbiseende den vackra formen på hans
svarta ögon, det krusiga hårets rikedom, tändernas
glänsande emalj, som nästan gnistrade mellan de tjocka
mörkröda lapparne, och den kraftfulla växtens styrka
och harmoni, fann alltsammans långt mera afskräc-
kande an fördelaktigt.
Den unga flickan tycktes emellertid alls icke känna
annat an förvåning vid hans åsyn, ty hon betraktade
honom strängt och sade i befallande ton:
"Du här, Simon? Du spionerar på mig, jag kan
icke tro annat, oaktadt.. ."
"Oaktadt du hundra gånger förbjudit mig det,"
afbröt Simon med en ton af blandadt trots och ödmjuk-
het. "Ja, Gunild, min drottning, jag har spionerat på
dig? om du vill kalla det sa, ty jag har varit här i
skogen bredvid dig; jag har följt dig på samma sätt
som hunden följer sin herre, oaktadt denne under slag
befalt honom att stanna hemma, krypande i stora om-
kretsar för att ej bli sedd, kommer han likväl, derför
att hans kärlek tvingar honom till olydnad, och slickar
den fot som sparkar honom ifrån sig."
"Ah, Simon, hvad du plågar mig med detta veder-
värdiga språk; kan du aldrig lära dig att tala som
andra menniskor," afbröt honom Gunild häftigt.
"Ack, förlåt, förlåt och vredgas icke. Hur kan
du befalla korpen att sjunga som näktergalen eller
förmå vargen härma lammets rost! Ehuru jag knappt
kunde tala då jag kom hit och aldrig sett, aldrig hört
vårt folk, har jag likväl ärft efter min mor, som
hänger fast vid sina gamla vanor lika envist som
tisteln hänger fast i fårets pels, detta sätt att tala;
det ar dessutom min innersta tankes språk, och det
språk på hvilket tankarne derinne hviska det säger
tungan högt."
"Nåväl, hvad vill du mig nu?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
