Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
SKYMNINGSPRAT.
Simon, denne mörke son af natten, hade flytt
med den och klarhet och ljus inströmmade i den unga
flickans sjal. Hon inandades med förtjusning denna
friska luftström, som genomfor trädens grenar, skakade
ljungblommornas stjelkar, kom asparnes löf att darra
och ar den strålande dagens härold.
Nu steg solen öfver horisonten och Gunild sjönk
ned inför dess anlete oeh hviskade det ord, som för
hennes hjerta var en bön, den mest vältaliga, mest
omfattande bön, ty den innebar betydelsen af alla de
sköna och ljufva känslor som rördes i hannes själ, allt
som inom henne motsvarade skönheten af den natur
hon beundrade omkring sig, hon hviskade sin älskares
namn i öfvermåttet af den hänförelse hon kände.
Hon tänkte icke längre på hans köld och trolös-
het, hon älskade och försjönk i sällheten af sin egen
känsla.
Hvilket rent och ädelt sinne har icke kännt denna,
den första kärlekens religiositet, denna själens första
himmelsfärd, som genom kärleken till det skapade med
ens lyfter slöjan från våra ögon och låter oss i helig,
outsäglig entusiasm sjunka tillbedjande ned inför Skapa-
ren, hvars majestät och skönhet vi nu först fatta.
Och sa måste det vara. Ingenstädes i naturens
eller skapelsens oändliga cirkel finnas några afbrott,
några tvära öfvergångar, allt beror och utvecklas af
hvartannat, ehuru vi icke alltid kunna uppfatta de
oändliga nyanserna som sammansmälta allt till ett enda.
Barnet måste först igenkänna bokstäfverna innan
det kan läsa en bok, och menniskan måste först kunna
af hela sin sjal älska en medmenniska innan hon kan
älska Gud.
"Hvad var det jag sa," mumlade Olle, hvilken
väcktes af någon som hårdt stötte till honom och såg
Janne med, blekt och bedröfvadt ansigte stå framför
sig i soluppgången. "Hur ar det fatt, Janne? Du ser
för ömkelig ut. Jag sa’ dig ju hur det skulle gå; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
