- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
127

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRLEKSDRYCKEN.

27

Tanten reste sig upp ifrån bänken der hon suttit
__alldeles invid Gunild, som dold af mörkret och
albuskarnes täta löf sett och hört’allt - tog Nils’arm
och aflägsnade sig.
Lamporna lyste ännu, polskans drillar ljödo genom
luften, och skrattet och stampningarna från de dansande -
hördes klart i den lugna och tysta natten.
Gunild hade glömt sin ledsagare, nu såg hon lik-
väl att han satt bredvid henne på gräset; hon vände
sig till honom, och Simon ryckte till vid det främmande
och iskalla ljudet af hennes röst, då hon lade handen
på hans arm och sade:
"Simon, mins du den der sagan om den unga
zigenerskan, som du en qväll berättade för mig der
uppe i skogen?"
"Om jag mins den?"
"Du frågade mig då om jag hatade Nils, om jag
ville krossa hans högmod, om jag ville hämnas, hämnas
hans förakt,, det gyckel han drifvit med min kärlek.
Ah, Simon, nu svarar jag dig tusen fa; ja, jag vill
hämnas; hjelp mig, Simon, min bror, min enda vän,
och min eviga tacksamhet skall belöna dig!"
Det var första gången som Gunild fäst något
afseende vid Simons egen person, som ett ord af väl-
vilja väckte en, om också aldrig sa ringa, förhopp-
ning i hans bröst. Denna utgång af saken hade han
visserligen hoppats och förberedt, men då han nu såg
den förverkligad, bragte den honom nästan utom sig
af hänryckning!
Emellertid, ehuru Simon älskade Gunild med hela
den otämda och vilda kraft hvaraf han var mäktig,
låg likväl i hans karakter en sa ovanlig slughet och
beräkning, ett sa riktigt omdöme, att under alla han§
glödande uttryck af tillgifvenhet, trohet och ödmjuk-
het, intet ord undföll honom som kunde såra den unga
flickans känslor, eller väcka hennes misstanke om hans
egna planer och önskningar.
Liggande på knä framför henne, talade han med
denna värma och liflighet, som aldrig förfelar att göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free