Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SKYMNINGSPRAT.
K;
icke att jag bör kalla honom er far - ar död, och
äfven er bror, arfvingen till alla de rikedomar edra
föräldrar egde, har nu också dött; ingen af er familj
återstår mera an en onkel, for hvilken er mor upp-
täckt er tillvaro, och denne onkel söker er nu med
hela ifvern hos den, som fruktar att se hela er mors
förmögenhet öfvergå till en annan gren af familjen,
om inga barn finnas; jag förstår icke de der arfsange-
lägenheterna, men Berthold, som ar här för att hemta
er, sade att det ligger största vigt uppå -att kunna
finna och legitimera er, och för det senare lärer pre-
stens intyg, som döpt er och som var närvarande vid
er födelse, vara tillräckligt.
"Ni skall hädanefter ega all verldens . glans och
lycka och njutning, och er barndom, tillbragt i en vrå
af detta främmande land, skall ligga endast som en
mörk och dunkel dröm i ert minne," tillade Maja och
steg upp.
"Ja, väl en dröm, men en dröm, hvars minne
skall följa mig hela lifvet," sade Gunild tankfullt. "Det
ar då namn och rang och rikedom man bjuder mig,
men intet hjerta, ingen kärlek," fortfor hon sorgset;
men höjande hufvudet med stolthet strax derefter,
mumlade hon sin trolöse älskares namn i triumferande
ton och med leende på lapparne.
Eldkolen i Spiseln voro längesedan slocknade och
betäckta med falaska, dagen började redan gry och
ännu hade Gunild icke kommit ut ur gamla Skräll-
Majas jordkula på den ödsliga sandmoen.
Sex månader hafva försvunnit sedan den natt, då
Gunild besökte den gamla zigenerskans stuga, ledd af
sin kärlek, sin förbittring och sin vantro.
Det ar i Februari 773. Huru såg det då ut i
vår vackra hufvudstad ? Hvem var då den mest firade
och mest smickrade i den eleganta societeten? Det
finns visst ingen, som behöfver påminnas derom; den
lyckliga, afundade inodedockan var, sällsamt nog, sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
