Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLEKSDKYCKEN.
6
ringer det... kanske det ar hon ... gå du,
Petter, och oppna," sade fru Lundin till en af betjen-
terna och satte sig med detsamma tungt ned i en
klumpig armstol.
Den värda frun var en respektabel matrona om
sextio ar, med rödbrun hy, ansenliga mustascher och
gigantiska proportioner.
"Hvad det dröjer länge innan vi bli samlade i
qväll," fortfor hon, ihällande ett glas af det varma
vinet åt sig. "Håkansson, kusken, kan icke komma
upp förr an han fått kläda om sig, och Jan och Ers-
son, de båda betjenterna, som följt med vagnen, kunna
icke få komma fore honom, naturligtvis . . . Men se der
ha vi dem allesamman, välkomna mina vänner!" Eru
Lundin viftade vänskapligt med sin stora, feta hand
såsom helsning åt de inträdande och anvisade plats
vid sin ena sida åt en lång och vacker dam, om trettio
ar med kloka, bruna ögon och en magnifik hållning,
den efterlängtade Sara; och på andra sidan om vär-
dinnan, i en armstol, lik hennes egen, intog den gamle
kusken sin bestämda hedersplats.
"Ack, min söta Sara, sa roligt att du kom, jag
har icke råkat dig på den dag jag mins," sade lilla
Mina och satte sig bredvid den nykomna, som var
klädd i kofta och kjol af gräsgrönt damast med djupt
veckade motvecksremsor och håret fästadt i en "chig-
non" i nacken.
"Ja, det ar icke ofta jag kan komma ifrån, min-
sann ... oaktadt grefvinnan fick en hel packlår med
klädningar och koiifyrer från Paris, sa har både jag
och hennes sömmerska haft tillräckligt med arbete att
ändra och rätta och göra dem fullt passande . . . det
ar ju ett lif och ett lefverne, sa att man kan bli yr
i hufvudet.. . den ena balen och tillställningen jagar
den andra," sade jungfru Sara, smuttande på sitt vin-
glas och knaprande på de pepparkakor, som hushåller-
skan bjöd henne.
"Ja, det har hon rätt i, Sara lilla, vår unge konung
tycks just icke ha lust for annat an att roa sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
