Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
7
ty hertigens rum voro på andra sidan derom, då her-
tigen tydligen kände, att någon stod på andra sidan
och hindrade dörren att gå upp. Grefve Clas, som
bar ett vaxljus lemnade då detta åt hertigen och för-
sökte i sin ordning att öppna dörren; äfven han kände
nu att någon höll emot inne i rikssalen och båda två
blefvo underliga till mods. Det var öfver midnatt och
in°"en af betjeningen hade något i den gamla salen
att göra, der det dessutom var fullkomligt mörkt, det
sågo de genom den lilla öppning på dörren de lyckats
få. Slutligen förenade sig båda att skjuta upp dörren,
och då, just som den gaf vika och öppnades, rusade
en skepnad förbi dem, som var klädd i en drägt sådan
som kungen ofta brukar bära, men hvars ansigte var
helt och hållet öfverhöljdt af blod.. ."
"Ah! Ha! Herre Jemeni," utropade Sara i det-
samma med förskräckelse, tvärt afbrytande sin berättelse
och kastade sig baklänges emot stolsryggen med hän-
derna för ansigtet.
Alla hennes åhörare, som andlösa af nyfikenhet
och intresse för den sällsamma berättelsen hade packat
sig tätt intill henne, foro nu upp af förfäran och rik-
tade sina blickar mot dörren, der Sara i detsamma
tycktes hafva sett den fasliga uppenbarelse, hvarom
hon talat.
Och i första Ögonblicken voro de också färdiga
att deltaga i hennes utrop.
Alla fru Lundins gäster hade nemligen varit sa
upptagna af de berättelser den sköna grefvinnan Löwen-
hjelms kammarjungfru regalerade dem med, att ingen
af dem märkt, att dörren sagta blifvit öppnad, och ett
hufvud med skinande svart ansigte, högröda läppar,
glänsande ögon och ulligt hår tittade in derigenom,
grimaserande och grinande på ett föga behagligt sätt.
"Herr Badin!" utropade Mina, som först sansade
sig och igenkände enkedrottningens neger, den famöse
och ifrige kurtisören till alla Stockholms kammarjung-
frur, och som under denna intriganta tid spelte en rol i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
