Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
87
Hon räknade åter och flyttade korten tyst och
noggrant, och utpekande dem med fingret, allt som hon
talte, fortfor hon:
"Här ser jag en grann och lysande samling .. .
En mängd af damer och herrar, och der ar hon nu i
detta ögonblick, men äfven der . . . Ser ni denna spader
tia, den följer henne jemt, den ligger emellan er båda
låt varna er/’
"Har jag nyss varit henne nära?" sade Nils afbry-
tande, fasthållande, som det tycktes, denna enda tanke.
"Säg mig, ar det sa, och hur skall jag nu åter finna
henne ? Ack, denna upptäckt kan icke betalas med -allt
hvad jag eger!"
"Arme, unge, bedårade man, inom en timme skall
ni hafva återsett henne; ser ni, det ar icke afståndet,
det ar det mörka, hemlighetsfulla kortet, som skiljer
er åt; jag ser att ni ar i baldrägt, ni tillhör hofvet,
gå dit ni ämnade er innan ni kom hit, och ni har
vunnit er önskan; ert öde ar afgjordt, det väntar er
redan, farväl!"
Nils ville fatta hennes hand, ville fråga ännu
mera, men den mystiska qvinnan steg upp och lem-
nade, med en sorglig skakning på hufvudet, den för-
virrade mannen, hvars hufvud sjunkit ned emot soff-
kanten, öfverväldigad som han var af den bedöfvande
tanken, att hafva varit Gunild sa nära, utan att veta det.
Yar det sant, var det då verkligen henne, som
han mött i trappan; denna sällsamma rörelse vid hennes
åsyn, dessa väckta minnen, detta löfte att ännu denna
natt få återse henne . . .
Hans kappa hade halkat af och lemnade den granna
baldrägten derunder synlig; ett sällsamt afbrott emot
det dystra rummets fattigdom, som dess egarinna med
ett melankoliskt leende tycktes anmärka i detsamma
hon aflägsnade sig. *
Nils såg Spåqvinnans långa grå klädning släpa
öfver golfvet och försvinna bakom förhänget, och gripen
af en yrsel, störtade han upp och ropade åt den stackars
Johan, som helt sömnig satt sig ned vid dörren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
