Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
93
Nils, hvars ögon likväl voro vana vid dylikt, kände
sig nästan förbländad, och sökande liksom i en dröm,
drifven af en hemlighetsfull oemotståndlig kraft, en
feberaktig orimlig förhoppning att här i denna prakt-
fulla samling återfinna det ansigte, som ensamt med
sin tjusning beherrskade honom, flög hans oroliga blickar
ifrån den ena till den andra af hofvets alla stolta skön-
heter, hvilka, fläktande med sina solfjädrar, leende och
samtalande sutto i en rad framför honom.
Huru kunde han väl här ega minne af den ensamma
fattiga flickan i skogen, med sin allvarsamma min!
Hvad var orsaken till den högmodiga, blaserade äd-
lingens förvandling, till hans ständigt återkommande
minnen, hans passionerade längtan efter den, som han
’tröttnat* vid, som tjenat honom till tidsfördrif under
några ensliga månader då han saknat annan syssel-
sättning, och som han lemnat utan saknad och före-
bråelse ! Var det väl verkan af den gamla zigéner-
skans trollmedel? Var det kärleksdryckens kraft, som
återförde hans heta tankar ständigt till samma mål,
som brann i hans blod och blekte hans kinder? Hvem
vet! Hvem känner väl de dolda, hemlighetsfulla krafter,
som verka på vår själ, det gömda sammanhanget mellan
orsak och verkan, grunden till de tusen fenomenen i
naturen, de psykologiska fenomenen inom oss sjelfva?
Vi se några länkar af kedjan, den ena här, den andra
der, långt skilda ifrån hvarandra, vi ana intet samman-*
hang emellan dem, de likna hvarandra icke, och mörker,
ogenomträngligt mörker, döljer de mellanliggande...
Hvad som rörde sig i Nils7 själ hade han sjelf
alls icke sökt att förklara; den tid, hvari han lefde,
var salighetens, icke kärlekens, och han tillskref sin
häftiga åtrå, sin passionerade längtan efter sin för-
svunna älskarinna en våldsam nyck af hans sinnen,
som han till hvad pris som helst ville tillfredsställa.
Han blygdes för att älska, for en ren och tro-
fast kärlek, ty modet medgaf och gillade icke annat
an ’amouretter*.
Claude Gerard. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
