Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
9
rörelser nästan förbländade ögat och dolde henne lik-
som inom en magisk krets af förtrollande skimmer.
Hon vände i detta ögonblick ryggen åt Nils, som
ofrivilligt beundrade rundningen af hennes hvita armar
och mjukheten och behaget i alla hennes rörelser, hvilka
likväl icke på långt när egde den förföriska värma,
det hänförande sjelfsvåld, som utmärkte den vackra
grefvinnan; tvärtom, i * böjningen på den främmande
damens hufvud, i rörelsen af hennes armar låg något
ädelt, men kallt och tillbakavisande, som kanske var
det mest ovanliga och pikanta vid detta hof.
Nu räckte hon yttersta fingerspetsarne åt den syn-
barligen betagne hertigen och vände sig om. Nils’
blickar föllo på hennes ansigte och ett utrop af
tvekan, bestörtning och förtjusning undslapp hans half-
öppnade läppar.
Detta stolta och sköna ansigte, dessa skära, osmin-
kade kinder, dessa djupa, mörka ögon voro ju Gunilds!
Det lade sig liksom ett flor framför hans ögon,
det brusade i hans öron som sorlet af ett vattenfall,
hvilket öfverröstade musikens toner och bullret omkring
honom, han fruktade en minut att hans omdöme och
förnuft svikit honom, att hans länge närda, häftiga
lidelse öfvergått till vanvett.
Han lät sina tankar flyga tillbaka till bilden af
hans ljufva älskarinna, i hennes lilla randiga kjol, hennes
bomullshalsduk, hennes slätkammade hår och »hennes
fula klumpiga skor, och han återfann henne här vid
hertigens arm, beundrad af ett hof, strålande af dia-
manter, och vid allt detta bibehållande en min af
öfverlägsenhet och höghet, som om hon aldrig vistats
annorstädes.
Nej, nej det kunde icke vara hon, denna likhet
var endast ett bländverk af hans fantasi, en grym till-
ökning af^ hans lidande; och likväl, ju längre hans ögon
hvilade på dessa kära bekanta drag, som minnet och
saknaden idealiserat, ju mera veko hans tvekan och
förvåning och öfvergingo till visshet. Ju mer syntes
det honom, som om han nu först sett Gunild i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
