- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
205

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAELEKSDKYCKEN.

2

"Vergenne hos din man! Ack, då vet jag hvart
du ämnar dig," sade Ebba småslugt och närmade sig åter.
"Om du anar det, sa tyst dermed . . . Denna resa,
som ar kungens önskan och befallning, skulle för kort
tid sedan kostat mig, och ännu en annan, mycken strid,
men den förefaller mig i dag som en lycka; du förstår
mig icke, lyckliga Ebba, verldens lumpenhet och hof-
vets intriger äro ännu okända för dig, måtte de alltid
förblifva det."
"Konungens planer att förmäla hertig Carl äro dig
förmodligen ingen hemlighet," fortfor grefvinnan efter
några minuters tankfull tystnad, "och jag önskar honom
uppriktigt framgång deri," tillade hon med en suck och
vände sig bort.
"Hvart du an reser och hvar du an vistas, sa
skall du ju ihågkomma din barnsdoms van," sade Ebba
ömt och lade sin arm om vännens hals.
"Men jag hör din mans steg derute. Farväl,"
fortfor hon glädtigt och brådskande, tog hastigt sin
salopp, som den återkommande Sara svepte omkring
henne, och lemnade rummet, kyssande på fingret åt
grefvinnan, som nickade tillbaka.
"Lyckliga barn," hviskade denna sakta och såg
efter den bortgående med tårfylda ögon. Hon ar ännu
icke mer an sjutton ar och det ar i vinter hon debu-
terar i societeten och vid hofvet, ännu en vinter och
hennes barnsliga enfald skall ej mer "finnas till."
Grefvinnan steg upp och strök sig med sin fina
hand öfver pannan, liksom för att bortjaga det moln
af vemod, som åsynen af verklig oskuld. och barnslig
sorglöshet hade framkallat. ’
Lyckades hon val deri? Denna tjusande och
firade skönhet, som utgjorde hofvets prydnad och beun-
dran, syntes foga lycklig i detta ögonblick. Qvinnor
förblifva alltid qvinnor; de må vanställa sin kropp
med pocher och smink och krinoliner, och sin själ med
hvilken förderfvad sällskapston och hvilka seder som
helst, hjertat gör likväl sin ratt gällande under alla
förhållanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free