- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
218

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 SKYMNINGSPRAT.
hoppas att det blod, som rinner i dina ådror, ger dig
förmåga att inse detta."
"Titan tvifvel," sade Gunild kallt och stirrade
tankspridd framför sig.
"Det gläder mig. Jag vill icke plåga dig vidare
med den småsak, hvarom vi tvistade. Jag erkänner
med glädje att du i allt öfverträffat min väntan, äfven
i förstånd och beslutsamhet, och äfven deri liknar du
min syster, din aflidna moder. / ^ropos, den der zige-
naren, ar det din mening att medtaga honom då vi resa?"
"Jag har lofvat honom det. Wi känner hans
historia och härkomst, han ar son af min mors gamla
tjenarinna, han ar min fosterbror och hans tillgifven-
het begär ingen annan belöning, an att få följa mig
öfver allt."
"Nåväl! M gör med mig hvad ni vill, min sköna "\
grefvinna. Om åtta dagar resa vi, ar ni nöjd dermed?"
"Sa snart..." Gunild tryckte händerna emot *
hjertat och reste sig upp.
"Jag måste resa, men om ni vill dröja ännu ^
en tid ..."
"Nej, nej, jag följer er." \
"Det ar bra. God natt nu, min niéce. Njut den {
frihet ni betingat er, jag förutsätter att den aldrig skall *
Öfverskrida hvad som anstår er rang." \
Grefven förde artigt hennes hand till sina läppar, |
och hans svarta ögon fästes med en sa genomträngande J
blick på hennes ansigte, som om han velat se in i j
4
hennes hjerta. I detta ögonblick skulle man kunnat J
svära på att onkelns rättframma sätt och till och med f
hans utseende icke voro annat an en väl spelad rol v
och en lycklig maskering, för att dölja hans verkliga
slughet och sanna karakter.
o - "*,
Han gick och Gunild såg efter honom med en ;
sorgsen och harmfull blick.
"Detta ar då min mors bror, den enda slägting ,
ödet gifvit mig, min ende naturlige beskyddare. Och i -
hans hjerta finns icke en enda droppa varmt blod, mig .
narrar han icke; det första ögonblick då jag, dåre, för- ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free