- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
220

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 SKYMNINGSPRAT.
hon kunde icke motstå förtrollningen af den kärlek,
som ifrån det grofva papperet tycktes strömma ut och
omgifva henne med en varm och ogenomtränglig dim-
ma, hvilken skilde henne från allt, lät henne glömma
allt, och lemnade henne ensam med honom som hon
älskade.
Minuterna förgingo; Gunild satt ännu qvar utan
annat medvetande an känslan af denna formlösa, ord-
lösa sällhet, som sänker oss i en tillvaro af sällsam
bedöfning, ett slags hänryckande tillstånd af tillfreds-
ställelse och fulländning, som man troligen endast åter-
finner i döden.
Dörrens öppnande i rummet utanför, och ett sakta
buller såsom af hviskande personer, väckte emellertid
Gunild ur hennes dröm.
Hon steg upp och återkom till verkligheten, i det
hon lemnade det lilla kabinettet, men stannade bestört
i dörren vid åsynen af Lenas ansigte - en af dome-
stikerna, som aldrig brukade beträda hennes rum -
hvilken hastigt drog sig tillbaka utom dörren, som hon
stängde och lemnade innanför en ’gammal qvinna, torf-
tigt klädd och stödd emot en käpp, hvilken hon tycktes
hafva insläppt.
En obehaglig känsla af tvekan och missnöje intog
Gunild, då hon närmade sig den främmande, hvilken
stod orörlig som en bild och hade ett sällsamt och
påklutadt utseende.
Hon ämnade just tilltala henne, då dennedlutade
figuren med ens reste sig upp och kastade af sig de
besynnerliga plaggen, som dolt den.
Gunild uppgaf ett rop. Det var Nils som lag för
hennes fötter.
Ljusskenet strålade med full glans öfver hans
ansigte, som blekt och bönfallande vändes emot henne,
osammanhängatfde förvirrade ord gingo öfver hans
läppar, som darrade nervöst, och en underlig onaturlig
eld brann i hans ögon.
Det var icke sådan hon nyss i sin inbillning sett
honom, det var icke den känsla hon sjelf känt, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free